Comeback
Ja jag vet...många undrar att "ska hon inte ge upp nån gång"...Man kanske hade hoppats på kvicka forwards till hösten och vad sätter dom in i B-laget???? Jo...Big Mama som varken hinner förbi motståndare eller sina egna tankebanor (om hon har några). Ja ja så blev det ialla fall, min tanke va att va en resurs på bänken så trötta dubbelspelande tjejer fick vila. Min första match blev 90 min utan avbytare, jag visste varken om jag skulle skratta eller gråta. Grät gjorde jag dan efter då ljumskar och allt annat värkte som f*n.
Men det roligaste är ju inte att vara tillbaka på planen när det vankas match utan att känna av den tuffa, katiga, roliga, vänliga och ironiska stämningen på träningarna (dom få träningarna jag är...). Men bara att komma en träning i veckan gör att man blir väldigt uppdaterad...det räcker bara att passa en boll till varann i tystnad och man kan känna av läget.
I måndags exempelvis visade Jullan prov på att hon kan surprisa hela laget med att göra precis enligt eget huvud på uppspelsövningarna när vi egentligen ska gå efter Peters huvud. Först visste vi andra inte om vi skulle våga skratta för ibland får vi inte ha roligt på träningarna utan kan bli utskällda om mungiporna pekar to much uppåt...Men när vi såg både Jack, Peter å Janne skaka på huvudet vågade vi skratta loss en stund.
Obs! EN stund..
Sen fick man ju veta att det avtackats spelare som flyttat till norr...ja fast alla fick inte en godisskål...Kajsa blev utan men nu i efterhand är det ju tur att ingen styrde upp nåt för hon kommer ju tillbaka om å om igen. Hon kanske hade en räv behind the ear och tänkte att hon kan få en godisskål varenda gång. Tur att vi va vaksamma på detta... Din avskedsgåva kommer Kajsa, va inte orolig!
Allt jag snappade upp orkar jag inte ta här men mycket kul va det...=)
Å så vill jag åt Smillas vägar tacka för bus å kul hon får ha på träningarna med sjuka icke-tränande spelare och lagledare som "ändå inte har nåt annat för sig". TACK!!
/ #15 (nee just det, det numret tog Kajsa...)
BIG MAMA
Men det roligaste är ju inte att vara tillbaka på planen när det vankas match utan att känna av den tuffa, katiga, roliga, vänliga och ironiska stämningen på träningarna (dom få träningarna jag är...). Men bara att komma en träning i veckan gör att man blir väldigt uppdaterad...det räcker bara att passa en boll till varann i tystnad och man kan känna av läget.
I måndags exempelvis visade Jullan prov på att hon kan surprisa hela laget med att göra precis enligt eget huvud på uppspelsövningarna när vi egentligen ska gå efter Peters huvud. Först visste vi andra inte om vi skulle våga skratta för ibland får vi inte ha roligt på träningarna utan kan bli utskällda om mungiporna pekar to much uppåt...Men när vi såg både Jack, Peter å Janne skaka på huvudet vågade vi skratta loss en stund.
Obs! EN stund..
Sen fick man ju veta att det avtackats spelare som flyttat till norr...ja fast alla fick inte en godisskål...Kajsa blev utan men nu i efterhand är det ju tur att ingen styrde upp nåt för hon kommer ju tillbaka om å om igen. Hon kanske hade en räv behind the ear och tänkte att hon kan få en godisskål varenda gång. Tur att vi va vaksamma på detta... Din avskedsgåva kommer Kajsa, va inte orolig!
Allt jag snappade upp orkar jag inte ta här men mycket kul va det...=)
Å så vill jag åt Smillas vägar tacka för bus å kul hon får ha på träningarna med sjuka icke-tränande spelare och lagledare som "ändå inte har nåt annat för sig". TACK!!
/ #15 (nee just det, det numret tog Kajsa...)
BIG MAMA
Och klättringen uppåt fortsätter...
Ännu en vinst inkasserades den här helgen, denna gång hemma på vår egna kära Borovallen. Enligt rapporter hade det visst gått ganska bra för Asarum de senaste matcherna, de hade gjort bra resultat mot topplag i serien, och jag var själv ganska nervös innan matchen. Men det visade sig att det inte var något att vara nervös över, vi spelade ganska övertygande ut dem med resultatet 4-1. Efteråt fick jag information om att de tydligen hade lånat in spelare från det allsvenska laget Kristianstad i tidgare matcher och att det var därför det hade gått så bra för dem. Men denna matchen hade de bara sitt egna material och det höll inte mot oss. Det känns bra att vi i alla fall kan överleva den här serien på vårt egna material, även om det för tillfället kanske är en aning tunt, p.g.a. sjukdomar, skador och lite flyttande.
Jag var bland de första utav spelarna att komma till vallen och dagen till ära hade vi fått ett nytt matchställ. Fast det kanske inte syntes så stor skillnad eftersom det ju var...ja vitt, precis som det gamla. Någon som däremot hade fått en helt ny outfit var Maja. Limegrön målvaktströja som kunde skrämma slag på vem som helst. Jag tror att det var en starkt bidragande orsak till att Asarum knappt kom fram till målet igår, de var helt enkelt för skraja för Majas nya tröja. Det målet de fick var vid en frispark utanför straffområdet, närmare än så vågade de knappast gå.
Vädret var lite blandat; det blåste för det mesta, soligt ibland, molnigt ibland. När bollen kom i höjd med solen såg man ingenting och man fick mest bara hoppas på att man stod på rätt plats. Vilket jag ofta inte gjorde...men som tur var fanns det alltid någon bakom mig som kunde städa upp efter mig.
Elin fick pris som matchens lirare ännu en gång (det börjar bli en god vana det där). Hon kom med bra i anfallsspelet och hade en hel del farliga inlägg. Två av dem ledde till och med till mål! Men efter dessa två assist ville hon - som den äkta lagspelare hon är - släppa fram andra i laget så att de också skulle få en chans att glänsa lite, därför blev det ingen mer assist eller mål, trots att hon hade varit värd det.
För övrigt tycker jag att alla gjorde en bra match den här helgen också! Efter uppehållet är det som om vi plötsligt har vaknat till liv och spelar hur bra som helst. Eller plötsligt och plötsligt...vi har ju alltid vetat att vi har det inom oss, det är skönt att det äntligen blommar ut ordentligt!
Det är så underbart att komma tillbaka till Landsbro efter att man varit borta en vecka, och märka att allt är som vanligt. Samma glädje, samma sammanhållning, samma härliga människor man får träffa igen, samma fantastiska spel. Det är som om man aldrig varit borta. Och detta älskar jag med er!
Nu hoppas vi på en stark vinst med en aningen tunnt b-lag mot Gnosjö idag, ännu en vinst för dem på onsdag mot de där som man aldrig riktigt kommer ihåg vad de heter, samt en a-lagsvinst nu i helgen som kommer. Fortsätter vi såhär kommer det gå vägen!
#15
Jag var bland de första utav spelarna att komma till vallen och dagen till ära hade vi fått ett nytt matchställ. Fast det kanske inte syntes så stor skillnad eftersom det ju var...ja vitt, precis som det gamla. Någon som däremot hade fått en helt ny outfit var Maja. Limegrön målvaktströja som kunde skrämma slag på vem som helst. Jag tror att det var en starkt bidragande orsak till att Asarum knappt kom fram till målet igår, de var helt enkelt för skraja för Majas nya tröja. Det målet de fick var vid en frispark utanför straffområdet, närmare än så vågade de knappast gå.
Vädret var lite blandat; det blåste för det mesta, soligt ibland, molnigt ibland. När bollen kom i höjd med solen såg man ingenting och man fick mest bara hoppas på att man stod på rätt plats. Vilket jag ofta inte gjorde...men som tur var fanns det alltid någon bakom mig som kunde städa upp efter mig.
Elin fick pris som matchens lirare ännu en gång (det börjar bli en god vana det där). Hon kom med bra i anfallsspelet och hade en hel del farliga inlägg. Två av dem ledde till och med till mål! Men efter dessa två assist ville hon - som den äkta lagspelare hon är - släppa fram andra i laget så att de också skulle få en chans att glänsa lite, därför blev det ingen mer assist eller mål, trots att hon hade varit värd det.
För övrigt tycker jag att alla gjorde en bra match den här helgen också! Efter uppehållet är det som om vi plötsligt har vaknat till liv och spelar hur bra som helst. Eller plötsligt och plötsligt...vi har ju alltid vetat att vi har det inom oss, det är skönt att det äntligen blommar ut ordentligt!
Det är så underbart att komma tillbaka till Landsbro efter att man varit borta en vecka, och märka att allt är som vanligt. Samma glädje, samma sammanhållning, samma härliga människor man får träffa igen, samma fantastiska spel. Det är som om man aldrig varit borta. Och detta älskar jag med er!
Nu hoppas vi på en stark vinst med en aningen tunnt b-lag mot Gnosjö idag, ännu en vinst för dem på onsdag mot de där som man aldrig riktigt kommer ihåg vad de heter, samt en a-lagsvinst nu i helgen som kommer. Fortsätter vi såhär kommer det gå vägen!
#15
Tillbaka efter uppehållet
Det känns knappt som om vi har haft något sommaruppehåll för vi är tillbaka med besked! Med en stabil seger med 7-2 så fortsätter vi vår vandring upp mot toppen. Jag vet inte hur det var med er andra, men jag var aldrig orolig när de reducerade till 3-1. Inte heller när ställningen var 4-2. För på något sätt när vi möter just Habo, så tar vi igen alla insläppta mål på en gång, som om de aldrig hade hänt. Så kommer vi att göra i framtida matcher också, det vet jag (förutsatt att vi då släpper in några mål, vilket vi troligtvis inte kommer att göra ;))
En anna grej som verkar funka väldigt bra för oss när vi möter Habo är att spela i rött matchställ. Vem minns inte förra året, när vi hade vita tröjor och de blåvit-randiga och helt vita på baksidan. Det var svårt att se skillnad på oss och därför tyckte Habo att vi skulle ta på oss västar. Det var då som det numera klassiska citatet kom ur Kenneths mun: "Vi ska inte spela i några jävla västar. Det är ingen jävla träning!" Resultatet blev att vi fick låna deras röda tröjor och som ni kanske redan vet så vann vi ju den matchen. Rött är alltså grejen när vi möter Habo. Vem vet hur det hade slutat om vi hade tvingats spela i de där västarna? Förmodligen hade det blivit en helt annan utgång...
Habo hade en ganska speciell inledning på matchen. Vi marscherade in och ställde upp oss på mittplan. Sedan drog de laguppställningen för oss relativt snabbt. Därefter var det dags att dra laguppställningen för Habo och så som speakern betonade och drog ut på varje namn skulle man kunna tro att varje spelare var en superkändis. Det var nästan så att man förväntade sig att speakern skulle säga förnamnet och sen skulle publiken vråla ut efternamnet. Riktigt så var det ju inte, men det kändes som om det var ambitionen i alla fall.
Stor publik var det i alla fall och det är ju alltid kul. Tydligen var det något jippo av något slag på gång, det lät inte speakern oss glömma. I varenda liten paus babblade han på om golfbollar, bilar och träningsoveraller. Jag har inte en susning om vad allt handlade om, men på något sätt är jag säker på att allt hängde ihop på ett logiskt och förklarligt sätt.
Det kändes bra idag, solen sken, vinden var stilla och alla var helt fokuserade och på gott humör. En toppendag att spela fotboll på helt enkelt.
Alla har sina egna sätt att ladda på i bussen på väg till matchen. Längst fram sitter tränarna och snackar massa om...ja vem vet vad de pratar om egentligen? En bit bakom dem sitter det några, helt upptagna med sig själva och avskärmade från oss där bak. I bakre delen av bussen sitter de flesta, det är en ganska neutral plats. Mycket folk man kan prata med, om man inte gör som några då och lyssnar på musik eller ligger och sover. Längst bak brukar det alltid vara mest oväsen. De som sitter där brukar lyckas göra något roligt av allt. Idag hade de till exempel väldigt kul med en dagstidning. Ja, vissa är lättroade...
Idag märkte jag att det var något som fattades i pausen. Jag kom inte på vad det var förrän i bussen efteråt. Vi hade glömt frukten i bussen och nu gick Janne runt och reade ut bananer och äpplen till alla som ville ha. Det hade aldrig hänt om Otto varit med, hon hade minsann sett till så att frukten var med. Men vi överlevde ju andra halvlek ändå, som tur var.
Emma blev utsedd till matchens lirare, mycket välförtjänt. I själva verket skulle alla i laget kunnat bli utsedda till det idag, så bra var alla idag. Men vinsten, en bukett blommor och en påse Riesen gick till Emma. Och som det ofta är när godis är vinsten så lyder en oskriven regel: "Matchens lirares pris är hela lagets pris!". Som Emma så ödmjukt sa efter att hon fick ta emot priset: "Jag hade inte klarat det utan er". Såna är vi i det här laget, delar på allt!
Nu önskar jag B-laget ett stort lycka till i morgon och på onsdag! Så ses vi igen om en vecka!
#15
En anna grej som verkar funka väldigt bra för oss när vi möter Habo är att spela i rött matchställ. Vem minns inte förra året, när vi hade vita tröjor och de blåvit-randiga och helt vita på baksidan. Det var svårt att se skillnad på oss och därför tyckte Habo att vi skulle ta på oss västar. Det var då som det numera klassiska citatet kom ur Kenneths mun: "Vi ska inte spela i några jävla västar. Det är ingen jävla träning!" Resultatet blev att vi fick låna deras röda tröjor och som ni kanske redan vet så vann vi ju den matchen. Rött är alltså grejen när vi möter Habo. Vem vet hur det hade slutat om vi hade tvingats spela i de där västarna? Förmodligen hade det blivit en helt annan utgång...
Habo hade en ganska speciell inledning på matchen. Vi marscherade in och ställde upp oss på mittplan. Sedan drog de laguppställningen för oss relativt snabbt. Därefter var det dags att dra laguppställningen för Habo och så som speakern betonade och drog ut på varje namn skulle man kunna tro att varje spelare var en superkändis. Det var nästan så att man förväntade sig att speakern skulle säga förnamnet och sen skulle publiken vråla ut efternamnet. Riktigt så var det ju inte, men det kändes som om det var ambitionen i alla fall.
Stor publik var det i alla fall och det är ju alltid kul. Tydligen var det något jippo av något slag på gång, det lät inte speakern oss glömma. I varenda liten paus babblade han på om golfbollar, bilar och träningsoveraller. Jag har inte en susning om vad allt handlade om, men på något sätt är jag säker på att allt hängde ihop på ett logiskt och förklarligt sätt.
Det kändes bra idag, solen sken, vinden var stilla och alla var helt fokuserade och på gott humör. En toppendag att spela fotboll på helt enkelt.
Alla har sina egna sätt att ladda på i bussen på väg till matchen. Längst fram sitter tränarna och snackar massa om...ja vem vet vad de pratar om egentligen? En bit bakom dem sitter det några, helt upptagna med sig själva och avskärmade från oss där bak. I bakre delen av bussen sitter de flesta, det är en ganska neutral plats. Mycket folk man kan prata med, om man inte gör som några då och lyssnar på musik eller ligger och sover. Längst bak brukar det alltid vara mest oväsen. De som sitter där brukar lyckas göra något roligt av allt. Idag hade de till exempel väldigt kul med en dagstidning. Ja, vissa är lättroade...
Idag märkte jag att det var något som fattades i pausen. Jag kom inte på vad det var förrän i bussen efteråt. Vi hade glömt frukten i bussen och nu gick Janne runt och reade ut bananer och äpplen till alla som ville ha. Det hade aldrig hänt om Otto varit med, hon hade minsann sett till så att frukten var med. Men vi överlevde ju andra halvlek ändå, som tur var.
Emma blev utsedd till matchens lirare, mycket välförtjänt. I själva verket skulle alla i laget kunnat bli utsedda till det idag, så bra var alla idag. Men vinsten, en bukett blommor och en påse Riesen gick till Emma. Och som det ofta är när godis är vinsten så lyder en oskriven regel: "Matchens lirares pris är hela lagets pris!". Som Emma så ödmjukt sa efter att hon fick ta emot priset: "Jag hade inte klarat det utan er". Såna är vi i det här laget, delar på allt!
Nu önskar jag B-laget ett stort lycka till i morgon och på onsdag! Så ses vi igen om en vecka!
#15
Den fruktade grusgropen
Idag var det dags för årets första vända i Landsbros beryktade grusgrop. Mycket har man hört om denna grop, det är svårt att veta vad som är sant och vad som egentligen bara är rykten. Men en sak vet man säkert, och det är att det är oerhört jobbigt för benen! Låren fylls av mjölksyra och bara skriker efter vila. Jag ska inte säga att det är värre än Majas slalomhopp, men det är nära nog...
Peter hade varit och kollat upp gropen innan vi begav oss dit och han varnade oss för att det låg ett dött djur nergrävt där som stank något förfärligt. Som om vi skulle tro på att det var ett "djur"... Stackars människa som utsatts för denna plats, den måste ha stupat av utmattning efter att ha sprungit upp och ner för denna ökända grop för många gånger. Och så var den förstås "nergrävd" för att ingen skulle fatta misstankar...
Väl tillbaka på vallen var det snabbhet och styrka som gällde och tack och lov ingen bollkamp. Snacket gick lite i laget och det var många som tyckte att bollkamp är en riktigt jobbig övning. Efter ett pass i grusgropen är man inte så värst pigg i benen. En av de rutinerade spelarna uttryckte det på liknande sätt: "Bollkampen är en av orsakerna som kan göra att man faktiskt lägger av med fotboll." (ursäkta om det inte är exakt återgivet, men ni fattar grejen). Inte sagt att jag tycker illa om den, jag återger bara lagets tankar ;)
Vi avslutade träningen med lite spel, som det kanske inte var högsta kvalitet på eftersom alla var ganska möra i kroppen. Men kul var det i alla fall!
I morgon hoppas jag på extra gott fika eftersom det förmodligen blir min sista torsdagsfika med laget. Hoppas inte att Malin A och Kajsa A känner någon press bara... ;)
Peter hade varit och kollat upp gropen innan vi begav oss dit och han varnade oss för att det låg ett dött djur nergrävt där som stank något förfärligt. Som om vi skulle tro på att det var ett "djur"... Stackars människa som utsatts för denna plats, den måste ha stupat av utmattning efter att ha sprungit upp och ner för denna ökända grop för många gånger. Och så var den förstås "nergrävd" för att ingen skulle fatta misstankar...
Väl tillbaka på vallen var det snabbhet och styrka som gällde och tack och lov ingen bollkamp. Snacket gick lite i laget och det var många som tyckte att bollkamp är en riktigt jobbig övning. Efter ett pass i grusgropen är man inte så värst pigg i benen. En av de rutinerade spelarna uttryckte det på liknande sätt: "Bollkampen är en av orsakerna som kan göra att man faktiskt lägger av med fotboll." (ursäkta om det inte är exakt återgivet, men ni fattar grejen). Inte sagt att jag tycker illa om den, jag återger bara lagets tankar ;)
Vi avslutade träningen med lite spel, som det kanske inte var högsta kvalitet på eftersom alla var ganska möra i kroppen. Men kul var det i alla fall!
I morgon hoppas jag på extra gott fika eftersom det förmodligen blir min sista torsdagsfika med laget. Hoppas inte att Malin A och Kajsa A känner någon press bara... ;)
Liten uppdatering från Borovallen
Livet leker för oss i LIF just nu! I två dagar har vi stationerat oss på vallen och i morgon drar vi dit ännu en gång för att avsluta vårt lilla träningsläger på hemmaplan.
Vädret är bra, solen skiner för det mesta men ibland ger molnen oss lite skugga också.
Sällskapet är bättre än bra, det har inte varit tråkigt en sekund den här helgen, alltid är det någon som hittar på något bus.
Maten är nog ändå det bästa av allt (och detta säger jag inte bara för att jag ingick i gruppen som lagade mat). Sällan har väl spagettin varit så välkokt, salladen så fräsch eller köttbullarna så perfekt stekta. Till och med fiskpinnar är lite av vår specialitet faktiskt. Det var så uppskattat att laget ville att vi skulle laga mat i morgon med. Men vi tackade vänligt men bestämt nej. Vi mästerkockar har lite tajt schema, man måste boka oss lite längre i förväg om vi ska laga mästerlig mat fler gånger.
I morgon väntar match mot GIF som avslutning på helgen. Låt oss se till att det blir ett riktigt bra avslut för oss!
#15
Vädret är bra, solen skiner för det mesta men ibland ger molnen oss lite skugga också.
Sällskapet är bättre än bra, det har inte varit tråkigt en sekund den här helgen, alltid är det någon som hittar på något bus.
Maten är nog ändå det bästa av allt (och detta säger jag inte bara för att jag ingick i gruppen som lagade mat). Sällan har väl spagettin varit så välkokt, salladen så fräsch eller köttbullarna så perfekt stekta. Till och med fiskpinnar är lite av vår specialitet faktiskt. Det var så uppskattat att laget ville att vi skulle laga mat i morgon med. Men vi tackade vänligt men bestämt nej. Vi mästerkockar har lite tajt schema, man måste boka oss lite längre i förväg om vi ska laga mästerlig mat fler gånger.
I morgon väntar match mot GIF som avslutning på helgen. Låt oss se till att det blir ett riktigt bra avslut för oss!
#15
