Den fruktade grusgropen

Idag var det dags för årets första vända i Landsbros beryktade grusgrop. Mycket har man hört om denna grop, det är svårt att veta vad som är sant och vad som egentligen bara är rykten. Men en sak vet man säkert, och det är att det är oerhört jobbigt för benen! Låren fylls av mjölksyra och bara skriker efter vila. Jag ska inte säga att det är värre än Majas slalomhopp, men det är nära nog...

Peter hade varit och kollat upp gropen innan vi begav oss dit och han varnade oss för att det låg ett dött djur nergrävt där som stank något förfärligt. Som om vi skulle tro på att det var ett "djur"... Stackars människa som utsatts för denna plats, den måste ha stupat av utmattning efter att ha sprungit upp och ner för denna ökända grop för många gånger. Och så var den förstås "nergrävd" för att ingen skulle fatta misstankar...

Väl tillbaka på vallen var det snabbhet och styrka som gällde och tack och lov ingen bollkamp. Snacket gick lite i laget och det var många som tyckte att bollkamp är en riktigt jobbig övning. Efter ett pass i grusgropen är man inte så värst pigg i benen. En av de rutinerade spelarna uttryckte det på liknande sätt: "Bollkampen är en av orsakerna som kan göra att man faktiskt lägger av med fotboll." (ursäkta om det inte är exakt återgivet, men ni fattar grejen). Inte sagt att jag tycker illa om den, jag återger bara lagets tankar ;)

Vi avslutade träningen med lite spel, som det kanske inte var högsta kvalitet på eftersom alla var ganska möra i kroppen. Men kul var det i alla fall!

I morgon hoppas jag på extra gott fika eftersom det förmodligen blir min sista torsdagsfika med laget. Hoppas inte att Malin A och Kajsa A känner någon press bara... ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0