Och klättringen uppåt fortsätter...

Ännu en vinst inkasserades den här helgen, denna gång hemma på vår egna kära Borovallen. Enligt rapporter hade det visst gått ganska bra för Asarum de senaste matcherna, de hade gjort bra resultat mot topplag i serien, och jag var själv ganska nervös innan matchen. Men det visade sig att det inte var något att vara nervös över, vi spelade ganska övertygande ut dem med resultatet 4-1. Efteråt fick jag information om att de tydligen hade lånat in spelare från det allsvenska laget Kristianstad i tidgare matcher och att det var därför det hade gått så bra för dem. Men denna matchen hade de bara sitt egna material och det höll inte mot oss. Det känns bra att vi i alla fall kan överleva den här serien på vårt egna material, även om det för tillfället kanske är en aning tunt, p.g.a. sjukdomar, skador och lite flyttande.

Jag var bland de första utav spelarna att komma till vallen och dagen till ära hade vi fått ett nytt matchställ. Fast det kanske inte syntes så stor skillnad eftersom det ju var...ja vitt, precis som det gamla. Någon som däremot hade fått en helt ny outfit var Maja. Limegrön målvaktströja som kunde skrämma slag på vem som helst. Jag tror att det var en starkt bidragande orsak till att Asarum knappt kom fram till målet igår, de var helt enkelt för skraja för Majas nya tröja. Det målet de fick var vid en frispark utanför straffområdet, närmare än så vågade de knappast gå.

Vädret var lite blandat; det blåste för det mesta, soligt ibland, molnigt ibland. När bollen kom i höjd med solen såg man ingenting och man fick mest bara hoppas på att man stod på rätt plats. Vilket jag ofta inte gjorde...men som tur var fanns det alltid någon bakom mig som kunde städa upp efter mig.

Elin fick pris som matchens lirare ännu en gång (det börjar bli en god vana det där). Hon kom med bra i anfallsspelet och hade en hel del farliga inlägg. Två av dem ledde till och med till mål! Men efter dessa två assist ville hon - som den äkta lagspelare hon är - släppa fram andra i laget så att de också skulle få en chans att glänsa lite, därför blev det ingen mer assist eller mål, trots att hon hade varit värd det.

För övrigt tycker jag att alla gjorde en bra match den här helgen också! Efter uppehållet är det som om vi plötsligt har vaknat till liv och spelar hur bra som helst. Eller plötsligt och plötsligt...vi har ju alltid vetat att vi har det inom oss, det är skönt att det äntligen blommar ut ordentligt!

Det är så underbart att komma tillbaka till Landsbro efter att man varit borta en vecka, och märka att allt är som vanligt. Samma glädje, samma sammanhållning, samma härliga människor man får träffa igen, samma fantastiska spel. Det är som om man aldrig varit borta. Och detta älskar jag med er!

Nu hoppas vi på en stark vinst med en aningen tunnt b-lag mot Gnosjö idag, ännu en vinst för dem på onsdag mot de där som man aldrig riktigt kommer ihåg vad de heter, samt en a-lagsvinst nu i helgen som kommer. Fortsätter vi såhär kommer det gå vägen!

#15

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0