Sista matchen
Det låg dimma i luften när jag kom till samlingen på Borovallen, som om vädergudarna där uppe kände av vilken laddad stämning det var. Alla förstod allvaret i vad som skulle hända idag, men det betyder ju inte att vi satt alldeles tysta och allvarsamma i bussen på vägen till Lörby, nej, det var som vanligt en väldigt munter stämning.
När vi kommit en bit på vägen kom Jack och Janne till den bakre delen av bussen där alla vi spelare satt och skulle ha förhör med oss. Det visade sig att alla spelare hade fått en hemläxa: att läsa gemensamma affirmationer för laget samt att komma på några egna. Jag har nog aldrig varit sämre förberedd inför någon läxa (men det kan i och för sig bero på att jag inte visste om den). Men som tur var klarade jag mig undan med betyget godkänt ändå tror jag.
Vi var framme väldigt tidigt och det gjorde ju bara att man blev mer nervös men jag lyckades ändå hålla nerverna i schack. Matchen vägde lite fram och tillbaka men det kändes ändå som om vi hade det största övertaget på grund av vår vilja och aldrig sinande kämpaglöd. Matchen slutade 2-1 som de flesta vet och lyckan som uppstod när det stod klart att vi var klara för ännu ett år i tvåan är obeskrivlig. Vi gjorde vågen för publiken, vi gjorde även sälen i det torra gräset (ingen höjdare precis), det sprutades champagne och vi fick blommor. Allt kändes som en repris från förra året, det var bara guldhattarna som fattades. Det kändes så otroligt bra och man var så stolt över sitt lag, tillsammans hade vi klarat av det.
Jag är så glad över att jag har fått vara en del av det härliga gänget som ni är. Spelare har kommit och spelare har försvunnit under de fyra år som jag har spelat i damlaget och jag har älskat att spela med var och en av er. Jag är så tacksam för att jag har fått chansen att vara med och spela hela säsongen ut och ett bättre avslut än det här hade jag aldrig kunnat tänka mig. Jag hoppas och tror att ni kommer att fortsätta nå framgångar och jag kommer sakna att vara en del av det underbara lag som ni är.
Ni är bäst, glöm aldrig det.
#15
TILL VARENDA SPELARE I TRUPPEN
Jag önskar att hela Sveriges befolkning läste vår blogg, Landsbro if´s blogg. Att alla skulle få ta del av vad som händer i vårt lag. Att alla skulle få dela glädjen vi har.
Jag önskar att alla skulle fått känna det jag har känt under mina två år som Landsbrospelare. Att alla skulle få uppleva det jag har upplevt. Att veta att man alltid är en del av laget, en del av detta fantastiska gäng. En del av vad jag kallar ren och skär lycka. Att veta att tjejerna tar hand om en, tycker om en, peppar en, får en att le, får en att kämpa, får en att göra det omöjliga möjligt.
Jag har aldrig varit med om en sånhär laganda, en sån här moral i ett fotbollslag förut. Jag har aldrig varit i ett lag där varenda kotte kämpar för varandra, där varenda kotte är unik, där varenda kotte är extra bra på något.
Landsbro if damlag har gett mig hur mycket som helst i allt. I detta laget får man skratta, gråta, vara arg, vara glad, dela med sig, man gör göra misstag, man får göra allt och ingen klankar ner på en!
Alla är så fantistiska och jag skulle kunna sitta och räkna upp hur mycket som helst som detta laget har gett mig och jag hoppas verkligen att jag har gett tillbaka lika mycket.
Jag vill att alla ta åt sig när jag säger att jag tycker att ni är hur underbara som helst, när jag säger att jag verkligen tycker om varenda spelare i truppen. och jag vill tacka er för utvecklingen ni har gett mig, för dessa två fantastiska år, för att jag har fått dela allt med er.
jag vill att ni ska veta att min landsbrolåga aldrig kommer sluta brinna.
ni är helt underbara tjejer!
tack för dessa två fotbollsåren. och tack för att ni är så perfekta!
# 9
Bilder från Lörby IF - Landsbro IF
