Norrköping borta
I lördags var det en buss med 14 laddade spelare som gav sig av till Norrköping. I vanlig ordning var det folk som sov, andra som lyssnade på musik och vissa som satt och pratade eller noppade ögonbrynen på varandra. Alla laddar vi på olika sätt.
När vi kom fram till arenan såg vi att det hade bildats en lång kö utanför. Och då var det ändå två timmar till matchstart. ”Den här matchen kommer ju slå alla publikrekord i den här serien!” tänkte vi. Jag kunde inte minnas att Norrköping haft så jättestora publiksiffror tidigare, men tänk att så många ville komma och kolla när just vi spelade mot dem!
Dock visade det sig bara några minuter senare att det inte var vi som drog storpublik, utan det var istället en Harry Potter-utställning som lockade folk. Tydligen är en kille med trollstav och blixtformat ärr i pannan mer intressant än en fotbollsmatch i division 1…
Väl inne på arenan fick vi veta att det var ont om omklädningsrum eftersom det var en match som spelades innan vår. Man kan ju tycka att en stor arena borde ha gott om omklädningsrum.
Fast å andra sidan har vi ju inte så många omklädningsrum på Borovallen heller.
Det löste sig snabbt i alla fall och vi kunde fortsätta förbereda oss inför matchen.
Matchen ja… det gick inte vägen för oss den här gången heller. Vi öppnade starkt och hade flera lägen i de inledande minuterna som det tyvärr inte blev något av och sedan kom deras 1-0-mål i den tredje minuten. Därefter rann det iväg till 3-0 inom en kvart innan vi började ta tag i oss själva igen.
Och där har vi skillnaden från i våras. Just det där med att ta tag i oss själva, att ta kontroll igen. Det var något vi inte klarade av under vårsäsongen, då kunde 3 mål i baken på kort tid bli nästan tvåsiffrigt innan matchen var slut. Vi gav upp för lätt. För det var lättare att ge upp och skita i det än att ta sig i kragen och jobba ännu hårdare. Men det är det vi har gjort nu de senaste matcherna, jobbat ännu hårdare när motgångarna radar upp sig. Och det ger resultat - kanske inte i form av de poäng som vi så desperat behöver - men i moralen, kämpaglöden och lagkänslan.
Det kan tyckas sent att vakna till nu när säsongen börjar lida mot sitt slut, men fem matcher återstår och det är fem matcher som vi ska göra så bra som vi bara kan.
Nu avslutar vi det här snyggt!
#15
