Life in LA

Och så var det då dags för onsdagsträning igen. Denna underbart, fantastiskt roliga träningen mitt i veckan som alla längtar till. Är det någon träning man inte vill missa i veckan så är det onsdagar! Okej då, torsdagar med sitt fika är ju inte helt fel det heller. Inte heller måndagar är det något större fel på, så länge man träffar laget går vilka dagar som helst!

Men tillbaka till kvällens träning igen! Den bjöd egentligen inte på några större överraskningar:

Peter tog oss åter med till sin älskade grop. Den mannen har ett alldeles för osunt förhållande till det där stället... Uppåt sprang/gick/kröp vi och neråt kanade vi i full fart. Idag var det någon som ville skoja med oss och hade satt dit en snubbeltråd i den allra lurigaste nerförsbacken där det var väldigt skymd sikt. Kanske någon motståndare som ännu hoppas på att sno seriesegern från oss? Hmm...

Hos Janne ökade vi på våra biceps och triceps lite extra, bl.a. med hjälp av den så omtyckta kålmasken. Jonna lärde oss att den visst går att göra på knäna, enda nackdelen är att det inte ger någonting för musklerna, annars, precis samma funktion! Frida var på pratglatt humör och hann med att kalla Janne diverse osmickrande ord. Men andra omgången hade han nått sitt slutmål och lyckats trötta ut henne så mycket att hon inte längre orkade yttra sig. Aha, så det är det som är knepet; trötta ut henne så mycket som möjligt så kanske det blir lugn och ro i någon minut eller två ;)

Peter och Janne verkade ha någon intern tävling vem som tröttade ut oss minst. Hela tiden sa de saker som: "Nu får ni gå till Janne och vila!" eller "Nu får ni gå till Peter och vila!". Säg mig, vem vann? För enligt mig var det lika jobbigt, förlåt, jag menar förstås lika lätt.

Något som jag reagerar på, jag vet inte om ni andra gör det, men känns det inte som om det är ovanligt mycket folk och kollar på oss när vi befinner oss i sandgropen? Som om det är någon slags metropol eller något! Anna och hennes mamma bara råkade promenera förbi när vi höll på som bäst. Och Kenneth och Jack, står de sysslolösa medan Janne och Peter håller pli på oss? Nej, jag skulle inte tro det! De roar sig med att kolla på och ibland ropa något uppmuntrande ord som inte på något sätt är ironiskt.

Väl tillbaka på mer välkänd mark, gräset, var det inte mycket rast. Genast skulle vi sätta igång med bollkampen, ni vet den där övningen där man jobbar 2 och 2 med en boll och ska täcka den för varandra. Den börjar nästan bli en klassiker här i Landsbro, både på gott och ont kanske..? Frida och Kajsa var lite sega i starten, kanske försökte de fuska lite? Men sen kom de på att de måste ju hinna hem och titta på Idol och då hjälpte det ju inte att sega, och då blev det minsann fart på dem!

Traditioner i all ära, men ibland kan det kännas som om vi har bekantat oss lite för väl med den där sandgropen och bollkampen. Vad hände med Jannes kontonummer? Kanske har han bytt och har svårt att komma ihåg det nya? Vi hjälper dig gärna, bara säg var vi ska springa så fixar vi det! ;)

Slutligen har jag en liten fundering:
Var befann sig våra kaptener idag? De som ska vara där och stötta oss i vått och torrt, pusha oss när vi har det tungt, och ibland sträcka ut en hjälpande hand till den som behöver. Ingenstans syntes de idag och man kunde märka på vissa att de blev lite oroliga, men då fick vi andra i laget istället försöka finnas där för dem. Jag hoppas att det inte är någon mystisk "onsdagssjuka" som drabbat dem? :O

Tagga till fikat imorgon!
Tack för mig
/Z