Life in LA

Helgen är över och ny vecka att se fram emot. En helg där matchresultaten både var bra och lite mindre bra. Matchen mot Huskvarna har ni ju redan fått läst. Jag var dock ej där och tittade, men har hört från andra supporters att siffrorna inte riktigt speglade matchen. Vi grävde ner oss igår, men vi gräver upp oss idag lagom till träningen...;) Matchen mot IFK Norrköping kan jag referera till, då jag var med och spelade. Jag kan berätta lite hur jag kände mig innan och under matchen, känslor som kom, känslor som gick. Tror de flesta kan hålla med mig, annars hänvisar jag er till att antingen skriva en liten kommentar eller helt enkelt slänga dit ett inlägg i bloggen. Jag vaknade upp i lördags med ett pirr i magen som redan anlände på fredagen. Ett pirr som innehöll förväntningar inför vad som skulle komma. Jag var vääldigt nervös, dålig i kistan, and you name it.. Hur som helst var man ju tvungen att äta en stadig frulle + en stadig lunch och massvis med vatten. Kl 13.25 begav vi oss utåt bygden. Ett gäng förväntansfulla och positiva tjejer möttes vi av i otroligt snygga kläder. Tränarna satt och finslipade på de sista detaljerna innan vi fick komma in för att få ta del av deras peptalk. Väl inne i omklädningstummet sen var de precis som det varit under de senaste åren i Landsbro IF. Lillemma och ström slogs om vem som skulle få Small byxorna. Ur högtalarna kom det musik som Soffan komponerat. Det gick dock inte överrösta musiken eftersom volymen var på max, ska det va så ska de va högt! Uppvärmingen kändes exakt så jag vill att den ska kännas. Bra fokus, tuffhet och harmoni. Visst, några sneglade nog bort mot motståndarna ett par gånger, men det tillhör. 14.55, matchen skulle strax dra igång. Borovallen började fyllas på med folk och vi kom in på planen snyggt och prydligt för namnuppropning. Speakern började högst upp på listan : +Är Chris här -Jaaaa +Är Mathilda här -Jaa Osv, tro det eller ej men alla var där! Ne riktigt så gick det inte till, men ungefär. Matchen drogs igång och jag kan berätta att vi i Landsbro hade lite för mycket pirr i magen och lite för stor respekt för motståndarna. De första 20 minuterna hade alltså Norrköpping ganska stort bollinnehav och vi hade fullt upp med att snacka in oss i matchen. Men Landsbro är ju Landsbro och vi kom till slut in i matchen riktigt bra. Trots detta så kunde Norrköping trycka in 2 mål i första halvlek. Vi snackade ihop oss och sa att det här är dem f*n inte värda. Vi ska ha minst 1 poäng innan vi går in i omklädningsrummet. Dommaren blåste igång matchen för andra gången, och nu var det ett annat LIF ute på planen. Vi förde spelet i nästan hela andra halvlek, Malin på sin vänsterback tror jag inspirerade hela laget till att våga göra något, våga löpa och våga vinna! Lillemma snurrade bort sin spelare gång på gång och Moberg kunde lägga de eleganta mackorna fram till Mathilda som högg backarna i ryggen hela tiden. Att hon aldrig blev trött!? Jag tror det var våran lilla Ström som till slut kunde jobba fram en hörna. Så jag tog min ryggsäck och sprang med långa och spänstiga kliv fram till hörnflaggan, la upp bollen fint (skrattade lite för mig själv när alla skrek : NEEJ THEEAAA!), och la den där den skulle komma, alltså på Theas panna. Yes. Reducerat! Det dröjde heller inte lång tid innan vår bulldooozer kunde sparka in, från en liggande position, kvitteringen! Förstår ni hur glad jag var, ojojoj! Sista 10 kan vi glömma, vi stressade upp oss. Kanske inte konstigt, jag vet inte? 1 välförtjänt pinne att stoppa ner i fickan. Och vet ni, jag är sååå laddad för träningen ikväll. Längtar alltid efter mitt lag, det är en skön känsla! Och till er som undrat under hela inlägget varför jag valde denna rubriken, så är det för att jag vill påminna er om att vi spelade bredvid en gödselstack. Haha, tur att vi är vana, för Norrköpingstjejerna grinade illa när de kände den ljuva doft komma med vinden. Och vi från Landsbro använde istället doften som energitillskott. Haha Väl mött! // #6