Mesar ska inte lira boll....
Ialla fall hade A-laget spelat match och förlorat och jag visste Kenneths besvikelse och grubbleri över matchen....
Ja...å så kom jag på där i dimman några ord som jag vill berätta för han, så jag slog en pling hem till Norèns house men Kenneth va inte hemma så jag fick ta ett snack med Jullan...Medans jag så tydligt jag bara kunde citerade skrev hon ner mina kloka ord (och ni fattar ju att detta samtal mellan stans värsta bimbos tog en stund) och sen minns jag faktiskt inte om Kenneth läste eller inte...Jag tror han mumla nåt om en fågel.... Så jag testar här istället och så får vi se om budskapet går fram och räcker till vinst på lördag för jag kan tycka att en lagfest kan bli kul!!! (samt att jag inte vill bli snuvad på DIV 3...igen;)...)
"I've never seen a wildthing feel sorry for itself.
A bird will have fallen frozen dead from a bough, without ever having felt sorry for itself.
Och om ni ändå inte fattar så kan ni dra på rullen från -97...G.I Jane....=)
Inget lipande-bara kör!!
Och glöm inte att va ödmjuk....=)
Och ät å drick bra hela veckan och ta på er varma kläder
/ Er Big Mama
A-lagsmatchen
När man väl satt där i omklädningsrummet kändes allt som vanligt. Samma välbekanta ansikten som satt på samma platser som det alltid hade gjort. Som om de inte hade rört på sig sedan jag sist var där. Det var likadant på matchgenomgången inne i klubbstugan; samma personer som var tvungna att sitta på en särskild sida av bordet och absolut inte i utkanten av bordet. Kenneth som alltid var den som började prata och Jack som flikade in med sina visdomar och peppande ord någon gång ibland.
Vad som däremot inte var likadant var hur vi förberedde oss mentalt inne i omklädningsrummet innan vi började byta om. Vi satte oss ner och så såg vi på varandra samtidigt som vi tänkte något positivt om var och en av oss. Under tiden som jag gick igenom alla positiva saker om mina lagkamrater så slog det mig vilka stjärnor de är. Jag kunde komma på något proffsigt och unikt om var och en av dem! Jag har nog inte insett det förut, men ni är verkligen stjärnor, allihop!
Matchen slutade lika, 3-3, och det innebär att allt avgörs nästa helg när vi möter Lörby. Alla andra lag i serien har inget att spela för, men för oss blir det säsongens viktigaste match. Eller egentligen har alla andra matcher varit livsviktiga också, bara att man inte har insett det då. Det hade varit så skönt att kunna säga redan nu att allt var klart, istället blir det en rysare ända in i det sista.
Efter matchen fick jag ett glädjande besked, åtminstone för mig ;) Jag får vara med i truppen nästa helg också! Det har varit många gånger som jag har "tagit farväl" av laget, fått massa kramar och allt sådant ni vet, men så har jag oavsiktligt lurat dem och kommit tillbaka helgen efter ändå.
Jag är ledsen men det verkar som om ni får stå ut med mig en helg till ;)
Sen ska jag lämna er ifred...för ett tag i alla fall, för sen kommer jag att sakna er alldeles för mycket igen!
Sista B-lagsmatchen
Efter ca 3 veckors frånvaro från laget fick jag äntligen träffa dem alla igen! Det började i lördags när det var B-lagsmatch mot Nässjö. Jag kom till samlingen och nästan den första jag fick syn på var vår alldeles egna landslagsstjärna - Jonna. Hon såg ut precis som vanligt, men ändå var det något som var förändrat med henne. Hon hade liksom en slags aura av proffsighet och stjärnglans över sig och jag slog mig ner bredvid henne i hopp om att lite av det skulle smitta av sig på mig. Om det funkade? Nja...det är alldeles för svårt att komma upp i hennes nivå.
Jag tyckte att vi var ganska få som var där vid samlingen och undrade vart alla andra av våra spelare kunde vara. Men sen fick jag förklaringen. Nässjö är ju en sådan "metropol" så det finns flera vägar dit som är närmare för dem som kommer från Sävsjö respektive Vetlanda. Det är ju ändå så att våra spelare kommer från lite alla håll och kanter - en del bor långt bort, andra bor nära - men ändå lyckas vi ha en sådan gemenskap. Det kallar jag gränsöverskridande.
När vi började uppvärmningen så sprang jag längst fram med kapten Eva och jag undrade varför jag aldrig hade gjort det innan. Sprungit längst fram alltså. Men efter några vändor fram och tillbaka kom jag fram till förklaringen; det är helt enkelt för jobbigt. Ju längre bak i ledet man är, desto kortare behöver man springa och på något sätt behöver man inte springa lika snabbt heller. De som är längst fram måste liksom dra med sig hela ledet om ni förstår vad jag menar. Det här borde ju jag av alla människor ha tänkt på kan man ju tycka, men jag skyller min tillfälliga sinnesförvirring på att jag varit borta alldeles för länge.
Vad ska man säga om matchen sen då? Ja, jag kan konstatera att det i alla fall är första gången jag har spelat i en tvåbackslinje på en 11-mannaplan. Och nej, det var inte för att vi hade ont om spelare (annars brukar det ju vara ett återkommande problem i b-laget) utan det var ett taktiskt drag som nästan lyckades. Vi hade pratat om att gå ner på trebackslinje och sen eventuellt även tvåbackslinje. "Det lär ju inte hända precis" tänkte jag, men jag hade ganska fel om man säger så.
Grejen är bara att man oftast är ganska oförberedd på när de här omförflyttningarna sker. Vi hade gått ner på trebackslinje och spelat så ett tag när jag hörde att Kenneth ropade något från bänken, men jag hörde inte exakt vad det var han ropade. Men helt plötsligt var Ellen A som spelat på min vänstra sida borta! Jag började fundera på om hon hade följt med upp i anfallet och sen inte hunnit tillbaka, men nej, det lät inte så likt Ellen att göra något sådant. Senare fick jag dock klarhet i hur det stod till, att vi hade börjat med tvåbackslinje.
Jag börjar verkligen känna mig gammal, eller kanske inte gammal, men äldre i alla fall. Innan har man ju haft ganska många år upp till de rutinerade rävarna i laget men nu känns det som om jag kryper närmare och närmare dem i ålder, hur det nu skulle gått till. Under matchen fick jag inte särskilt många smällar, jag trillade bara någon enstaka gång och jag kan ju inte påstå att jag sprang särskilt mycket. Ändå kändes det efteråt som om mina ben blivit överkörda av ett tåg. Hela kroppen kändes överkörd! Och då ska vi inte tala om dagen efter...
Hur som helst, trots att vi förlorade så får man se det positiva i situationen. Det var roligt att få träffa en del av laget igen och även att få friska upp fotbollsminnet i mina fötter igen. Kändes som om det var en evighet sedan de rörde en boll senast och det märktes nog ganska väl. Men kul var det i alla fall.
Och vad gör väl en förlust när man redan vunnit och bevisat att man är det bästa laget i serien?
Zoro, Zlatan, Spiderman, Greta..
DIV.3
Ge mig förslag, tack.
BILDER FRÅN VÄRNAMO - LANDSBRO
Några av er fastnade på bild under matchen. Klick Klick! //Er fotograf
Hajjar ni?
Wzup? Tänkte bara kolla läget med alla, är allt bra? Jag vill veta om eran dag okey, yeaa?! Min dag har varit good good, chilla lite, jobba hårt, cashen rullar in, eller bara gå in the school, hajjarr ni? What ever liksom, men ändå inte.
Jag tänkte spirda some love på denna sida, LIF LIF LIF LIF!
Hur kul är det inte att spela i det här fotbollslaget, ni är awsome varenda själ eyyy! Viktigt, att man hittar skälet till varför man spelar fotboll? Ja men självklart, älskar sporten, toppen cool people, men framför allt torsdagsfikat, jag lovar, det är fettgrymt, alla borde testa..
Kul att lira lite boll, låta motståndarna käka korv på läktaren om dem har tur får dem ketchup eller senap till, ingen läsk no way, ey!
Hur ska vi jobba då? Ska vi jobba hårt? Ja men visst, klart, men vi ska lira boll, vi ska spela som ett lag, vi är alla ett lag, starkast tillsammans heter det ju, kom igen nu kompisar, häng med mig på melodin..
Jag vet några saker man ska ha och eftersom man ska ha det man vill ha, kan man lura hjärnan, the brain att man redan har det typ, hajjar ni? Ja men lyssna dårå..
Vi är starkast
Vi har attityd
Vi är ett spelande lag
Vi har coolast matchkläder, fett nice..Inte typ 2009s gamla kläder, okey!
Vi är fett grymma, jag lovar!
Vi är sjukt duktiga på att lira boll, min mamma sa att! Hon ljuger aldrig..
Så vad väntar vi på?! I helgen kommer bli top notch, are you with me? Kommer bli fetast ever typ..
Jag taggar, match, nu tar vi fram attityden eran mamma gav er och bjuder motståndarna på korv, koldpudding eller värsta skitmaten typ.
Äh nu måste jag dra, vi ses väl nån dag, jag sa livet blir bättre när man vet vart man ska! Peace out// Kompis
3-poängshelg
Desto bättre gick det för B-laget idag som vann med 3-2 mot Bor. När jag lämnade i halvlek stod det 1-1 så de måste ha gjort en riktig kämpainsats! B-laget fortsätter sin stadiga väg mot divison 3 och om allt går vägen är vi snart där!
En fråga som kom upp idag och som jag faktiskt funderat på ett flertal gånger är:
Varför värmer A-laget alltid upp på bortalagets planhalva och B-laget på hemmalagets? Varför inte samma planhalva?
Så har det varit så länge jag har spelat och jag har inget svar på det. Så om någon av de mer rutinerade spelarna vet svaret, var vänliga och meddela det är ni snälla, skulle vara kul att veta faktiskt.
Det var kul att få träffa "den andra halvan" av laget idag, vanligtvis är det ju bara a-laget man ser på helgerna. Men idag fick man alltså återförenas med resten av laget också. Så nu känns det som om jag är hel igen. I alla fall för ett tag framåt, för snart kommer jag att börja sakna er alla igen.
Lycka till nästkommande helg!
A-laget - det vänder snart, det känner jag på mig
B-laget - fortsätt kriga så kommer det gå hela vägen
Jag håller alla tummar jag har för er, det är ni värda för ni ger mig så mycket glädje!
#15
Comeback
Men det roligaste är ju inte att vara tillbaka på planen när det vankas match utan att känna av den tuffa, katiga, roliga, vänliga och ironiska stämningen på träningarna (dom få träningarna jag är...). Men bara att komma en träning i veckan gör att man blir väldigt uppdaterad...det räcker bara att passa en boll till varann i tystnad och man kan känna av läget.
I måndags exempelvis visade Jullan prov på att hon kan surprisa hela laget med att göra precis enligt eget huvud på uppspelsövningarna när vi egentligen ska gå efter Peters huvud. Först visste vi andra inte om vi skulle våga skratta för ibland får vi inte ha roligt på träningarna utan kan bli utskällda om mungiporna pekar to much uppåt...Men när vi såg både Jack, Peter å Janne skaka på huvudet vågade vi skratta loss en stund.
Obs! EN stund..
Sen fick man ju veta att det avtackats spelare som flyttat till norr...ja fast alla fick inte en godisskål...Kajsa blev utan men nu i efterhand är det ju tur att ingen styrde upp nåt för hon kommer ju tillbaka om å om igen. Hon kanske hade en räv behind the ear och tänkte att hon kan få en godisskål varenda gång. Tur att vi va vaksamma på detta... Din avskedsgåva kommer Kajsa, va inte orolig!
Allt jag snappade upp orkar jag inte ta här men mycket kul va det...=)
Å så vill jag åt Smillas vägar tacka för bus å kul hon får ha på träningarna med sjuka icke-tränande spelare och lagledare som "ändå inte har nåt annat för sig". TACK!!
/ #15 (nee just det, det numret tog Kajsa...)
BIG MAMA
Och klättringen uppåt fortsätter...
Jag var bland de första utav spelarna att komma till vallen och dagen till ära hade vi fått ett nytt matchställ. Fast det kanske inte syntes så stor skillnad eftersom det ju var...ja vitt, precis som det gamla. Någon som däremot hade fått en helt ny outfit var Maja. Limegrön målvaktströja som kunde skrämma slag på vem som helst. Jag tror att det var en starkt bidragande orsak till att Asarum knappt kom fram till målet igår, de var helt enkelt för skraja för Majas nya tröja. Det målet de fick var vid en frispark utanför straffområdet, närmare än så vågade de knappast gå.
Vädret var lite blandat; det blåste för det mesta, soligt ibland, molnigt ibland. När bollen kom i höjd med solen såg man ingenting och man fick mest bara hoppas på att man stod på rätt plats. Vilket jag ofta inte gjorde...men som tur var fanns det alltid någon bakom mig som kunde städa upp efter mig.
Elin fick pris som matchens lirare ännu en gång (det börjar bli en god vana det där). Hon kom med bra i anfallsspelet och hade en hel del farliga inlägg. Två av dem ledde till och med till mål! Men efter dessa två assist ville hon - som den äkta lagspelare hon är - släppa fram andra i laget så att de också skulle få en chans att glänsa lite, därför blev det ingen mer assist eller mål, trots att hon hade varit värd det.
För övrigt tycker jag att alla gjorde en bra match den här helgen också! Efter uppehållet är det som om vi plötsligt har vaknat till liv och spelar hur bra som helst. Eller plötsligt och plötsligt...vi har ju alltid vetat att vi har det inom oss, det är skönt att det äntligen blommar ut ordentligt!
Det är så underbart att komma tillbaka till Landsbro efter att man varit borta en vecka, och märka att allt är som vanligt. Samma glädje, samma sammanhållning, samma härliga människor man får träffa igen, samma fantastiska spel. Det är som om man aldrig varit borta. Och detta älskar jag med er!
Nu hoppas vi på en stark vinst med en aningen tunnt b-lag mot Gnosjö idag, ännu en vinst för dem på onsdag mot de där som man aldrig riktigt kommer ihåg vad de heter, samt en a-lagsvinst nu i helgen som kommer. Fortsätter vi såhär kommer det gå vägen!
#15
Tillbaka efter uppehållet
En anna grej som verkar funka väldigt bra för oss när vi möter Habo är att spela i rött matchställ. Vem minns inte förra året, när vi hade vita tröjor och de blåvit-randiga och helt vita på baksidan. Det var svårt att se skillnad på oss och därför tyckte Habo att vi skulle ta på oss västar. Det var då som det numera klassiska citatet kom ur Kenneths mun: "Vi ska inte spela i några jävla västar. Det är ingen jävla träning!" Resultatet blev att vi fick låna deras röda tröjor och som ni kanske redan vet så vann vi ju den matchen. Rött är alltså grejen när vi möter Habo. Vem vet hur det hade slutat om vi hade tvingats spela i de där västarna? Förmodligen hade det blivit en helt annan utgång...
Habo hade en ganska speciell inledning på matchen. Vi marscherade in och ställde upp oss på mittplan. Sedan drog de laguppställningen för oss relativt snabbt. Därefter var det dags att dra laguppställningen för Habo och så som speakern betonade och drog ut på varje namn skulle man kunna tro att varje spelare var en superkändis. Det var nästan så att man förväntade sig att speakern skulle säga förnamnet och sen skulle publiken vråla ut efternamnet. Riktigt så var det ju inte, men det kändes som om det var ambitionen i alla fall.
Stor publik var det i alla fall och det är ju alltid kul. Tydligen var det något jippo av något slag på gång, det lät inte speakern oss glömma. I varenda liten paus babblade han på om golfbollar, bilar och träningsoveraller. Jag har inte en susning om vad allt handlade om, men på något sätt är jag säker på att allt hängde ihop på ett logiskt och förklarligt sätt.
Det kändes bra idag, solen sken, vinden var stilla och alla var helt fokuserade och på gott humör. En toppendag att spela fotboll på helt enkelt.
Alla har sina egna sätt att ladda på i bussen på väg till matchen. Längst fram sitter tränarna och snackar massa om...ja vem vet vad de pratar om egentligen? En bit bakom dem sitter det några, helt upptagna med sig själva och avskärmade från oss där bak. I bakre delen av bussen sitter de flesta, det är en ganska neutral plats. Mycket folk man kan prata med, om man inte gör som några då och lyssnar på musik eller ligger och sover. Längst bak brukar det alltid vara mest oväsen. De som sitter där brukar lyckas göra något roligt av allt. Idag hade de till exempel väldigt kul med en dagstidning. Ja, vissa är lättroade...
Idag märkte jag att det var något som fattades i pausen. Jag kom inte på vad det var förrän i bussen efteråt. Vi hade glömt frukten i bussen och nu gick Janne runt och reade ut bananer och äpplen till alla som ville ha. Det hade aldrig hänt om Otto varit med, hon hade minsann sett till så att frukten var med. Men vi överlevde ju andra halvlek ändå, som tur var.
Emma blev utsedd till matchens lirare, mycket välförtjänt. I själva verket skulle alla i laget kunnat bli utsedda till det idag, så bra var alla idag. Men vinsten, en bukett blommor och en påse Riesen gick till Emma. Och som det ofta är när godis är vinsten så lyder en oskriven regel: "Matchens lirares pris är hela lagets pris!". Som Emma så ödmjukt sa efter att hon fick ta emot priset: "Jag hade inte klarat det utan er". Såna är vi i det här laget, delar på allt!
Nu önskar jag B-laget ett stort lycka till i morgon och på onsdag! Så ses vi igen om en vecka!
#15
Den fruktade grusgropen
Peter hade varit och kollat upp gropen innan vi begav oss dit och han varnade oss för att det låg ett dött djur nergrävt där som stank något förfärligt. Som om vi skulle tro på att det var ett "djur"... Stackars människa som utsatts för denna plats, den måste ha stupat av utmattning efter att ha sprungit upp och ner för denna ökända grop för många gånger. Och så var den förstås "nergrävd" för att ingen skulle fatta misstankar...
Väl tillbaka på vallen var det snabbhet och styrka som gällde och tack och lov ingen bollkamp. Snacket gick lite i laget och det var många som tyckte att bollkamp är en riktigt jobbig övning. Efter ett pass i grusgropen är man inte så värst pigg i benen. En av de rutinerade spelarna uttryckte det på liknande sätt: "Bollkampen är en av orsakerna som kan göra att man faktiskt lägger av med fotboll." (ursäkta om det inte är exakt återgivet, men ni fattar grejen). Inte sagt att jag tycker illa om den, jag återger bara lagets tankar ;)
Vi avslutade träningen med lite spel, som det kanske inte var högsta kvalitet på eftersom alla var ganska möra i kroppen. Men kul var det i alla fall!
I morgon hoppas jag på extra gott fika eftersom det förmodligen blir min sista torsdagsfika med laget. Hoppas inte att Malin A och Kajsa A känner någon press bara... ;)
Liten uppdatering från Borovallen
Vädret är bra, solen skiner för det mesta men ibland ger molnen oss lite skugga också.
Sällskapet är bättre än bra, det har inte varit tråkigt en sekund den här helgen, alltid är det någon som hittar på något bus.
Maten är nog ändå det bästa av allt (och detta säger jag inte bara för att jag ingick i gruppen som lagade mat). Sällan har väl spagettin varit så välkokt, salladen så fräsch eller köttbullarna så perfekt stekta. Till och med fiskpinnar är lite av vår specialitet faktiskt. Det var så uppskattat att laget ville att vi skulle laga mat i morgon med. Men vi tackade vänligt men bestämt nej. Vi mästerkockar har lite tajt schema, man måste boka oss lite längre i förväg om vi ska laga mästerlig mat fler gånger.
I morgon väntar match mot GIF som avslutning på helgen. Låt oss se till att det blir ett riktigt bra avslut för oss!
#15
Målet är målet
jag börjar undra vart alla håller hus?
Jag önskar att alla fick uppleva vilket härligt gäng vi är och hur jäkla tacksam jag är över att få tillhöra detta härliga gänget! Nu väntar jag bara på att resten av spelarna ska ansluta sig till truppen så vi kan ta allt till en högre nivå och göra det vi är bäst på!
Så tjejer (och Kenneth och Janne), kom snart och visa er...även om ni är pepparkakor eller inte för jag saknar er!
Back on Track
Så var träningarna äntligen igång igen. Jag har längtat mycket ska jag säga er och det tror jag inte att jag varit ensam om. 8 spelare var vi i måndags och 7 lyckades vi skrapa ihop till dagens träning och för er som är bra på matte ger det ju ett snitt på 7,5 spelare per träning. Hur man nu kan vara en halv spelare låter vi vara osagt, det får de med smartare hjärnor fundera på istället...
Smarta hjärnor, det har vi förresten inte så många i laget kunde vi konstatera idag. Träningen bestod av diverse fotbollsrelaterade grenar som varvades med frågesport. Det gul/gröna (eller ska vi säga reflexfärgade) laget briljerade med sin snabbhet och bollkontroll men några vidare smarthuvuden var de inte. Men man får väl skylla på att de var unga och inte riktigt så smarta som vi i det äldre laget. Jag menar, vem vet t.ex. inte att Alfred Nobel är den enda svensken som har ett grundämne uppkallat efter sig (Nobelium, finns fakta på wikipedia för er som är nyfikna) eller att staden Trosa brukar kallas för Sveriges ände? Och att Sverige fick färg-tv 1970, det vet väl varenda människa? (Fast tydligen inte det andra laget)
Men jag måste nog ändå säga att de vann en rättvis seger, man hade inte mycket att sätta emot Jonnas blixtsnabba ben, Ellens pricksäkerhet eller Zaras kraft i skotten.
Efter att tävlingen avslutats var det då dags för deras lag att komma på ett "straff" till oss i det förlorande laget. Detta är något nytt som Jack hittat på och det är väl med blandade känslor jag har tagit emot denna nymodighet. Det är jättekul om man själv är det vinnande laget, att hitta på något jobbigt som andra ska göra och som jag själv slipper är en ren fröjd. Om man däremot är i det förlorande laget...då är det inte lika kul kan jag säga er!
Vi har i alla fall haft tur med vädret under träningarna. Trots att regnet öste ner på dagen idag hade vi uppehåll hela träningen. I måndags klarade vi oss ifrån regn även då. Sen att det är så kvav luft att man får svårt att andas och man svettas bara man står och stretchar är en annan sak. Men man slipper ju i alla fall regnet ;)
Idag var Peter med också, det var många som undrade var han var i måndags. Jag har svaret! Han var såklart uppe i Stockholm för att förbereda sig för sitt framträdande han skulle göra på Skansen-scenen på tisdagskvällen. Inför hela tv-publiken framförde han en sång vi ofta brukar höra på årsfesterna...
Eller så hade han helt förväxlat det hela och trodde att vi skulle träna på tisdagen istället för måndagen...
En kommentar från Jack i måndags fick mig att inse att man som bloggare har ganska stor makt. Jag ville ha lite extra vila mellan några övningar och då sa han något i stil med: "det är bäst att vi tar lite extra vila, annars kan man ju hamna på bloggen!" Hmm...detta kan vara nyttigt att veta för framtiden... ;)
Nu ser vi till att ladda för träningsmatch på söndag då vi gästas av Husqvarna (Eller är det kanske vi som är gäster? Vi spelar ju trots allt inte hemma, utan i Vrigstad) Får väl reda på detta på söndag. I varje fall hoppas jag att alla käkar taggtråd och laddar som vanligt inför matcher. Då kommer det gå vägen för oss ska ni se!
På återseende
#15
Greeece~
Soliga halsningar fran Majs, Ells och Julls! Hoppas alla har det bast, vi ses snart!! :)
up were we belong
| Tabell | Totalt | ||||||||||||||||||||
| Lag | S | V | O | F | GM-IM | D | P | ||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
|||||||||||||||||||||
| Landsbro IF FK B | 10 | 6 | 2 | 2 | 27-17 | 10 | 20 | ||||||||||||||
| Smålandsstenars GoIF | 10 | 5 | 3 | 2 | 20-11 | 9 | 18 | ||||||||||||||
| BIK/ FIF/ LGoIF | 10 | 5 | 3 | 2 | 22-20 | 2 | 18 | ||||||||||||||
| Gnosjö Spirit FC | 10 | 4 | 3 | 3 | 24-18 | 6 | 15 | ||||||||||||||
| Vetlanda FF | 9 | 4 | 2 | 3 | 16-12 | 4 | 14 | ||||||||||||||
| Bodafors SK Dam | 10 | 4 | 2 | 4 | 19-17 | 2 | 14 | ||||||||||||||
| Nässjö FF | 10 | 3 | 4 | 3 | 17-17 | 0 | 13 | ||||||||||||||
| Waggeryds IK | 9 | 3 | 3 | 3 | 17-17 | 0 | 12 | ||||||||||||||
| Bors SK | 9 | 2 | 3 | 4 | 11-21 | -10 | 9 | ||||||||||||||
| Skillingaryds IS | 11 | 0 | 1 | 10 | 11-34 | -23 | 1 | ||||||||||||||
FIKAT 27/6
Så här gör du:
Hoppas det smakar!
