Tillbaka efter uppehållet
Det känns knappt som om vi har haft något sommaruppehåll för vi är tillbaka med besked! Med en stabil seger med 7-2 så fortsätter vi vår vandring upp mot toppen. Jag vet inte hur det var med er andra, men jag var aldrig orolig när de reducerade till 3-1. Inte heller när ställningen var 4-2. För på något sätt när vi möter just Habo, så tar vi igen alla insläppta mål på en gång, som om de aldrig hade hänt. Så kommer vi att göra i framtida matcher också, det vet jag (förutsatt att vi då släpper in några mål, vilket vi troligtvis inte kommer att göra ;))
En anna grej som verkar funka väldigt bra för oss när vi möter Habo är att spela i rött matchställ. Vem minns inte förra året, när vi hade vita tröjor och de blåvit-randiga och helt vita på baksidan. Det var svårt att se skillnad på oss och därför tyckte Habo att vi skulle ta på oss västar. Det var då som det numera klassiska citatet kom ur Kenneths mun: "Vi ska inte spela i några jävla västar. Det är ingen jävla träning!" Resultatet blev att vi fick låna deras röda tröjor och som ni kanske redan vet så vann vi ju den matchen. Rött är alltså grejen när vi möter Habo. Vem vet hur det hade slutat om vi hade tvingats spela i de där västarna? Förmodligen hade det blivit en helt annan utgång...
Habo hade en ganska speciell inledning på matchen. Vi marscherade in och ställde upp oss på mittplan. Sedan drog de laguppställningen för oss relativt snabbt. Därefter var det dags att dra laguppställningen för Habo och så som speakern betonade och drog ut på varje namn skulle man kunna tro att varje spelare var en superkändis. Det var nästan så att man förväntade sig att speakern skulle säga förnamnet och sen skulle publiken vråla ut efternamnet. Riktigt så var det ju inte, men det kändes som om det var ambitionen i alla fall.
Stor publik var det i alla fall och det är ju alltid kul. Tydligen var det något jippo av något slag på gång, det lät inte speakern oss glömma. I varenda liten paus babblade han på om golfbollar, bilar och träningsoveraller. Jag har inte en susning om vad allt handlade om, men på något sätt är jag säker på att allt hängde ihop på ett logiskt och förklarligt sätt.
Det kändes bra idag, solen sken, vinden var stilla och alla var helt fokuserade och på gott humör. En toppendag att spela fotboll på helt enkelt.
Alla har sina egna sätt att ladda på i bussen på väg till matchen. Längst fram sitter tränarna och snackar massa om...ja vem vet vad de pratar om egentligen? En bit bakom dem sitter det några, helt upptagna med sig själva och avskärmade från oss där bak. I bakre delen av bussen sitter de flesta, det är en ganska neutral plats. Mycket folk man kan prata med, om man inte gör som några då och lyssnar på musik eller ligger och sover. Längst bak brukar det alltid vara mest oväsen. De som sitter där brukar lyckas göra något roligt av allt. Idag hade de till exempel väldigt kul med en dagstidning. Ja, vissa är lättroade...
Idag märkte jag att det var något som fattades i pausen. Jag kom inte på vad det var förrän i bussen efteråt. Vi hade glömt frukten i bussen och nu gick Janne runt och reade ut bananer och äpplen till alla som ville ha. Det hade aldrig hänt om Otto varit med, hon hade minsann sett till så att frukten var med. Men vi överlevde ju andra halvlek ändå, som tur var.
Emma blev utsedd till matchens lirare, mycket välförtjänt. I själva verket skulle alla i laget kunnat bli utsedda till det idag, så bra var alla idag. Men vinsten, en bukett blommor och en påse Riesen gick till Emma. Och som det ofta är när godis är vinsten så lyder en oskriven regel: "Matchens lirares pris är hela lagets pris!". Som Emma så ödmjukt sa efter att hon fick ta emot priset: "Jag hade inte klarat det utan er". Såna är vi i det här laget, delar på allt!
Nu önskar jag B-laget ett stort lycka till i morgon och på onsdag! Så ses vi igen om en vecka!
#15
En anna grej som verkar funka väldigt bra för oss när vi möter Habo är att spela i rött matchställ. Vem minns inte förra året, när vi hade vita tröjor och de blåvit-randiga och helt vita på baksidan. Det var svårt att se skillnad på oss och därför tyckte Habo att vi skulle ta på oss västar. Det var då som det numera klassiska citatet kom ur Kenneths mun: "Vi ska inte spela i några jävla västar. Det är ingen jävla träning!" Resultatet blev att vi fick låna deras röda tröjor och som ni kanske redan vet så vann vi ju den matchen. Rött är alltså grejen när vi möter Habo. Vem vet hur det hade slutat om vi hade tvingats spela i de där västarna? Förmodligen hade det blivit en helt annan utgång...
Habo hade en ganska speciell inledning på matchen. Vi marscherade in och ställde upp oss på mittplan. Sedan drog de laguppställningen för oss relativt snabbt. Därefter var det dags att dra laguppställningen för Habo och så som speakern betonade och drog ut på varje namn skulle man kunna tro att varje spelare var en superkändis. Det var nästan så att man förväntade sig att speakern skulle säga förnamnet och sen skulle publiken vråla ut efternamnet. Riktigt så var det ju inte, men det kändes som om det var ambitionen i alla fall.
Stor publik var det i alla fall och det är ju alltid kul. Tydligen var det något jippo av något slag på gång, det lät inte speakern oss glömma. I varenda liten paus babblade han på om golfbollar, bilar och träningsoveraller. Jag har inte en susning om vad allt handlade om, men på något sätt är jag säker på att allt hängde ihop på ett logiskt och förklarligt sätt.
Det kändes bra idag, solen sken, vinden var stilla och alla var helt fokuserade och på gott humör. En toppendag att spela fotboll på helt enkelt.
Alla har sina egna sätt att ladda på i bussen på väg till matchen. Längst fram sitter tränarna och snackar massa om...ja vem vet vad de pratar om egentligen? En bit bakom dem sitter det några, helt upptagna med sig själva och avskärmade från oss där bak. I bakre delen av bussen sitter de flesta, det är en ganska neutral plats. Mycket folk man kan prata med, om man inte gör som några då och lyssnar på musik eller ligger och sover. Längst bak brukar det alltid vara mest oväsen. De som sitter där brukar lyckas göra något roligt av allt. Idag hade de till exempel väldigt kul med en dagstidning. Ja, vissa är lättroade...
Idag märkte jag att det var något som fattades i pausen. Jag kom inte på vad det var förrän i bussen efteråt. Vi hade glömt frukten i bussen och nu gick Janne runt och reade ut bananer och äpplen till alla som ville ha. Det hade aldrig hänt om Otto varit med, hon hade minsann sett till så att frukten var med. Men vi överlevde ju andra halvlek ändå, som tur var.
Emma blev utsedd till matchens lirare, mycket välförtjänt. I själva verket skulle alla i laget kunnat bli utsedda till det idag, så bra var alla idag. Men vinsten, en bukett blommor och en påse Riesen gick till Emma. Och som det ofta är när godis är vinsten så lyder en oskriven regel: "Matchens lirares pris är hela lagets pris!". Som Emma så ödmjukt sa efter att hon fick ta emot priset: "Jag hade inte klarat det utan er". Såna är vi i det här laget, delar på allt!
Nu önskar jag B-laget ett stort lycka till i morgon och på onsdag! Så ses vi igen om en vecka!
#15
Kommentarer
Trackback
