A-lagsmatchen
Det var en härlig höstdag när jag svängde in på vägen till Borovallen. Jag hade insisterat på att ta cykeln till samlingen trots att mamma ville köra mig med bilen. Det kändes mer rätt att cykla, som om det var en del av allt som hade med matchen att göra.
När man väl satt där i omklädningsrummet kändes allt som vanligt. Samma välbekanta ansikten som satt på samma platser som det alltid hade gjort. Som om de inte hade rört på sig sedan jag sist var där. Det var likadant på matchgenomgången inne i klubbstugan; samma personer som var tvungna att sitta på en särskild sida av bordet och absolut inte i utkanten av bordet. Kenneth som alltid var den som började prata och Jack som flikade in med sina visdomar och peppande ord någon gång ibland.
Vad som däremot inte var likadant var hur vi förberedde oss mentalt inne i omklädningsrummet innan vi började byta om. Vi satte oss ner och så såg vi på varandra samtidigt som vi tänkte något positivt om var och en av oss. Under tiden som jag gick igenom alla positiva saker om mina lagkamrater så slog det mig vilka stjärnor de är. Jag kunde komma på något proffsigt och unikt om var och en av dem! Jag har nog inte insett det förut, men ni är verkligen stjärnor, allihop!
Matchen slutade lika, 3-3, och det innebär att allt avgörs nästa helg när vi möter Lörby. Alla andra lag i serien har inget att spela för, men för oss blir det säsongens viktigaste match. Eller egentligen har alla andra matcher varit livsviktiga också, bara att man inte har insett det då. Det hade varit så skönt att kunna säga redan nu att allt var klart, istället blir det en rysare ända in i det sista.
Efter matchen fick jag ett glädjande besked, åtminstone för mig ;) Jag får vara med i truppen nästa helg också! Det har varit många gånger som jag har "tagit farväl" av laget, fått massa kramar och allt sådant ni vet, men så har jag oavsiktligt lurat dem och kommit tillbaka helgen efter ändå.
Jag är ledsen men det verkar som om ni får stå ut med mig en helg till ;)
Sen ska jag lämna er ifred...för ett tag i alla fall, för sen kommer jag att sakna er alldeles för mycket igen!
När man väl satt där i omklädningsrummet kändes allt som vanligt. Samma välbekanta ansikten som satt på samma platser som det alltid hade gjort. Som om de inte hade rört på sig sedan jag sist var där. Det var likadant på matchgenomgången inne i klubbstugan; samma personer som var tvungna att sitta på en särskild sida av bordet och absolut inte i utkanten av bordet. Kenneth som alltid var den som började prata och Jack som flikade in med sina visdomar och peppande ord någon gång ibland.
Vad som däremot inte var likadant var hur vi förberedde oss mentalt inne i omklädningsrummet innan vi började byta om. Vi satte oss ner och så såg vi på varandra samtidigt som vi tänkte något positivt om var och en av oss. Under tiden som jag gick igenom alla positiva saker om mina lagkamrater så slog det mig vilka stjärnor de är. Jag kunde komma på något proffsigt och unikt om var och en av dem! Jag har nog inte insett det förut, men ni är verkligen stjärnor, allihop!
Matchen slutade lika, 3-3, och det innebär att allt avgörs nästa helg när vi möter Lörby. Alla andra lag i serien har inget att spela för, men för oss blir det säsongens viktigaste match. Eller egentligen har alla andra matcher varit livsviktiga också, bara att man inte har insett det då. Det hade varit så skönt att kunna säga redan nu att allt var klart, istället blir det en rysare ända in i det sista.
Efter matchen fick jag ett glädjande besked, åtminstone för mig ;) Jag får vara med i truppen nästa helg också! Det har varit många gånger som jag har "tagit farväl" av laget, fått massa kramar och allt sådant ni vet, men så har jag oavsiktligt lurat dem och kommit tillbaka helgen efter ändå.
Jag är ledsen men det verkar som om ni får stå ut med mig en helg till ;)
Sen ska jag lämna er ifred...för ett tag i alla fall, för sen kommer jag att sakna er alldeles för mycket igen!
Kommentarer
Trackback
