Comeback
Ja jag vet...många undrar att "ska hon inte ge upp nån gång"...Man kanske hade hoppats på kvicka forwards till hösten och vad sätter dom in i B-laget???? Jo...Big Mama som varken hinner förbi motståndare eller sina egna tankebanor (om hon har några). Ja ja så blev det ialla fall, min tanke va att va en resurs på bänken så trötta dubbelspelande tjejer fick vila. Min första match blev 90 min utan avbytare, jag visste varken om jag skulle skratta eller gråta. Grät gjorde jag dan efter då ljumskar och allt annat värkte som f*n.
Men det roligaste är ju inte att vara tillbaka på planen när det vankas match utan att känna av den tuffa, katiga, roliga, vänliga och ironiska stämningen på träningarna (dom få träningarna jag är...). Men bara att komma en träning i veckan gör att man blir väldigt uppdaterad...det räcker bara att passa en boll till varann i tystnad och man kan känna av läget.
I måndags exempelvis visade Jullan prov på att hon kan surprisa hela laget med att göra precis enligt eget huvud på uppspelsövningarna när vi egentligen ska gå efter Peters huvud. Först visste vi andra inte om vi skulle våga skratta för ibland får vi inte ha roligt på träningarna utan kan bli utskällda om mungiporna pekar to much uppåt...Men när vi såg både Jack, Peter å Janne skaka på huvudet vågade vi skratta loss en stund.
Obs! EN stund..
Sen fick man ju veta att det avtackats spelare som flyttat till norr...ja fast alla fick inte en godisskål...Kajsa blev utan men nu i efterhand är det ju tur att ingen styrde upp nåt för hon kommer ju tillbaka om å om igen. Hon kanske hade en räv behind the ear och tänkte att hon kan få en godisskål varenda gång. Tur att vi va vaksamma på detta... Din avskedsgåva kommer Kajsa, va inte orolig!
Allt jag snappade upp orkar jag inte ta här men mycket kul va det...=)
Å så vill jag åt Smillas vägar tacka för bus å kul hon får ha på träningarna med sjuka icke-tränande spelare och lagledare som "ändå inte har nåt annat för sig". TACK!!
/ #15 (nee just det, det numret tog Kajsa...)
BIG MAMA
Men det roligaste är ju inte att vara tillbaka på planen när det vankas match utan att känna av den tuffa, katiga, roliga, vänliga och ironiska stämningen på träningarna (dom få träningarna jag är...). Men bara att komma en träning i veckan gör att man blir väldigt uppdaterad...det räcker bara att passa en boll till varann i tystnad och man kan känna av läget.
I måndags exempelvis visade Jullan prov på att hon kan surprisa hela laget med att göra precis enligt eget huvud på uppspelsövningarna när vi egentligen ska gå efter Peters huvud. Först visste vi andra inte om vi skulle våga skratta för ibland får vi inte ha roligt på träningarna utan kan bli utskällda om mungiporna pekar to much uppåt...Men när vi såg både Jack, Peter å Janne skaka på huvudet vågade vi skratta loss en stund.
Obs! EN stund..
Sen fick man ju veta att det avtackats spelare som flyttat till norr...ja fast alla fick inte en godisskål...Kajsa blev utan men nu i efterhand är det ju tur att ingen styrde upp nåt för hon kommer ju tillbaka om å om igen. Hon kanske hade en räv behind the ear och tänkte att hon kan få en godisskål varenda gång. Tur att vi va vaksamma på detta... Din avskedsgåva kommer Kajsa, va inte orolig!
Allt jag snappade upp orkar jag inte ta här men mycket kul va det...=)
Å så vill jag åt Smillas vägar tacka för bus å kul hon får ha på träningarna med sjuka icke-tränande spelare och lagledare som "ändå inte har nåt annat för sig". TACK!!
/ #15 (nee just det, det numret tog Kajsa...)
BIG MAMA
Kommentarer
Postat av: Kajsa
hahaha klockrent Issa! :D saknar att träffa och träna med er :)
Trackback
