Life in LA

Det går att säga mycket om Landsbro IF.

Bästa damlaget i kommunen till exempel (förmodligen bäst på hela höglandet också), vilket bevisas år efter år på diverse turneringar som KM (eller Champions Cup som det hette i år), Hyvelcupen och kanske framför allt i seriesystemet. Division 1 nästa säsong, i så hög division har vi aldrig tidigare varit i och det kommer bli spännande att få följa laget i år.

Förutom ny division finns det en del andra saker som också förändrats med åren. Eftersom vi nu är inne på vintersäsongen så är det väl ganska naturligt att det är det första som jag kommer att tänka på. Jag minns hur lång den brukade kännas och det berodde mestadels på två faktorer: grusplanen och mathusvarven. Nuförtiden hålls det ju till på Heds inne i stan, en stor och frodig konstgräsplan men så bra har vi inte alltid haft det. Grusfotboll, kan det vara bland det värsta som finns? Stenhårda bollar, isande kyla och en kall och hård plan där man rev upp både knän och nyinköpta underställsbyxor på samma gång. Där brukade vi hålla till ungefär 2 dagar i veckan, 1 dag i veckan spenderades på ett kanske ännu värre ställe... Man lärde sig frukta mathusvarven redan innan man hade hunnit testa på dem en första gång, så ökända var de. Visserligen var de nyttiga, både för fysiken och psyket, men ännu idag framkallar orden "Lilla Mathuset" en liten rysning längs ryggraden på mig...

 

En annan sak som också förändrats genom åren är spelarna. En del försvinner och en del kommer nya, men hur som helst så har LIF alltid fortsatt att vara ett härligt gäng med bra sammanhållning och många olika individer.

 

Det finns de som alltid hälsar glatt på alla när de kommer till träningen, gamla som nya spelare.

Det finns de som alltid verkar glömma hur vissa övningar går till hur många gånger vi än har gjort det. Och då ska vi inte ens tala om hur det snurrar i skallen på en del när vi ska byta håll...

Det finns de som alltid är en eller några minuter försenade och alltid har någon annan att skylla på.

Det finns de som alltid tar längst tid på sig i omklädningsrummet, hur mycket man än fösöker skynda på dem.

Det finns de som alltid glömmer något till varje träning (vattenflaska och schampo är klassiker).

Det finns de som alltid ställer sig sist i ledet för att kolla på när andra gör övningen men som ändå på något konstigt vis lyckas göra fel när det sedan är deras tur.

Det finns de som inte klarar sig utan fem varv tejp på varje ben (om det ens räcker med fem varv).

Det finns de som själva bidrar med nästintill hälften av inkomsterna till böteskassan.

 

Sen finns det även dem som skojar till det på träningarna när allting blir för seriöst och gravallvarligt.

Det finns de som alltid ger järnet på varje övning och visar vägen för alla andra.

Det finns de som ser något positivt i varje situation.

Det finns de som kan lyfta upp och leda ett helt lag.

 

Med andra ord finns det en hel del olika personligheter i laget och ändå har sammanhållningen alltid varit så bra.

Att vara en del av det här laget är alltid en härlig känsla, för LIF är världens bästa gäng.

 

/Zlatanlover