Life in LA

Sommaruppehåll i serien = uppehåll på bloggen.

Men igår drog det igång igen så nu kommer förhoppningsvis inläggsflödet på den här bloggen dra igång också. Jag tänkte att jag kunde börja genom att beskriva gårdagens strapatser och upptåg med LIF Dam.

 

Klockan tio igår morse var vi på plats på Borovallen med cyklarna i högsta hugg. Ingen hade någon större aning om vad dagen skulle gå ut på, vi hade i princip bara fått reda på att vi skulle ha med oss cykel, träningskläder, badkläder och ett glatt humör vilket vi alla såklart hade. Under en kort samling vi hade innan vi åkte iväg fick vi klart för oss att vi skulle ta oss till Sävsjö, dock inte via den vanliga vägen, utan via diverse mindre grusvägar.

 

Det dröjde inte länge innan vi stötte på ett första hinder, ett träd hade fallit rakt över vägen och det tycktes omöjligt att ta sig vidare. Men vi i LIF är inte de som ser hinder, vi ser bara möjligheter. Eftersom vi förstod att det skulle bli mycket träning för benen under dagen så tog vi tillfället i akt och tränade våra armmuskler lite också genom att helt enkelt lyfta cyklarna över trädet. Sedan var det bara att cykla vidare.

 

På planen brukar ju Eva vara den som tar täten men dagen till ära lämnade hon istället över den åt födelsedagsbarnet Elin B. Med reflexvästen på och ballonger på cykeln pinnade hon på ganska raskt där framme i täten så att det ibland var svårt för oss andra ungdomar att hänga på. Det brukar ju heta att man blir mer sliten med åren men i Elins fall verkade det snarare tvärtom.

 

När man ger sig ut på såna här långa cykelfärder önskar man ibland att man istället befann sig i Skåne med sitt platta landskap. För så många suckar, svordomar och gnäll över alla de uppförsbackar vi tvingades möta har nog aldrig tidigare hörts från laget. Visst kom det nedförsbackar också, men det var knappt så att man hann njuta av dem innan nästa uppförsbacke kom.

Till slut var vi i alla fall framme vid vårt delmål, en mysig liten sommarstuga i Solvik där det skulle bjudas på mat. Matpatrullen hade dock åkt lite vilse så vi fick vänta en stund innan vi kunde äta, men när den väl kom så var det många hungriga tjejer som glatt tog för sig. Som bonus fick vi efterrätt i form av en smarrig kladdkaka med jordgubbar och grädde eller glass.

 

Efter maten lämnade Elin A oss för att åka och jobba och en liten stund senare gjorde även Elin B och Mathilda detsamma. Vi var nu 7 tappra själar kvar som hade tagit oss till Sävsjö camping där vi skulle springa två varv runt sjön. Första varvet var ett uppvärmningsvarv så att vi skulle lära oss att hitta. Men det hjälpte inte så mycket för min del, jag sprang fel två gånger i alla fall. Fast första gången var det en genväg och andra en senväg så jag tror nog att det jämnade ut sig ändå.

 

Man skulle nästan kunna tro att vi skulle utföra ett triathlon eftersom vi cyklat och sprungit, det var bara simningen som fattades. Vi tog oss till Skärsjö där vi slutförde den sista delen av vårt triathlon genom att ta ett svalkande dopp i det iskalla vattnet. Matilda F lämnade oss tidigare och sen gav vi oss andra iväg hemåt igen. Det blev ett sista stopp hos Jonnas hus innan vi nådde vårt absoluta slutmål, Borovallen. Hos Jonna bjöds vi på glass och flädersaft av hennes mamma, perfekt att släcka törsten med efter en lång och krävande cykeltur.

 

När vi till slut rullade in på vallen fixade Birren och Pisan otroligt god och mättande pasta med köttfärssås, det var pricken över i:et på en väldigt trevlig dag med världens trevligaste lag.

 

Jag var nog inte den enda som kände mig lite halvseg när jag klev upp i morse. Men ömma rumpor och sega ben till trots, idag laddar vi om för träningsmatch mot Linköping Kenty. Borovallen klockan 19, be there!