Life in LA

Med LIF-jackan på och matchande blåa skor satt jag där på läktaren i lördags och följde matchen. Jag är van att få uppleva den från planen men den här gången fick jag istället se den från en annan (syn)vinkel. Eftersom jag satt högst upp läktaren så såg jag matchen från ungefär 30-60 graders vinkel (beroende på vilken sida av planen som spelet för tillfället var på). Och det var en mycket bra vinkel eftersom jag kunde se allt bra som LIF gjorde på planen.

Jag var nervös inför matchen. Inte för att jag behövde vara det egentligen, jag vet ju vad laget kan och hur bra de är, men det hör väl liksom till att ha lite premiärnerver. Sen att jag inte stod på planen gjorde inte så mycket skillnad, jag var lika nervös för deras skull ändå. Men det hade jag inte behövt vara för de tog en stabil seger med 3-0.

Stabila var även det nya mittbacksparet för i år, Hanna och Elin. Hade någon sagt till Hanna för ett år sedan att hon skulle spela mittback om ett år så hade hon förmodligen skrattat åt det. En renodlad mittfältare, som till och med varit forward i sina dar. Men i lördags var det ingen som skrattade åt det, vi glädjes istället åt alla bollar som nickades undan och rensades från straffområdet av just denna Hanna (och även från hennes eminenta mittbackskollega Elin).

På ena kanten sprang Emma och trollade sig förbi sina motståndare och på den andra sprang Jullan och tacklade undan dem som käglor. Huskvarna visste inte riktigt hur de skulle försvara sig mot någon av dem och när de väl hade lyckats klura ut det så bytte Emma och Jullan kant och rörde till det rejält i huvudena på motståndarna.

Anna hade avancerat ut på en ytterbacksposition för i år. Alla löpningar som hon fick ta förra året och som mest hade blivit hemåt fick nu en ny riktning och hon var ett farligt anfallsvapen varje gång hon följde med upp i anfallet.

Maja i målet, som endast tränat fotboll några veckor nu innan säsongen började, gjorde en storartad insats och det var aldrig några tveksamheter. Jag var nog inte den enda som höll på att få hjärtat i halsgropen när hon gjorde en utrusning utanför straffområdet. Men utan att ta bollen med händerna löste hon det snyggt genom att helt enkelt brösta sig förbi motståndaren som kom rusande mot henne och bollen.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att hela laget gjorde en bra insats och fortsätter ni såhär vet jag inte vad som skulle kunna stoppa er från att nå era mål.

Jag noterade att mitt gamla nummer redan fått en ersättare i form av Moa och nu kan jag förstå lite av den känslan som Issa hade när jag en gång "tog över" (läs: snodde) hennes nummer. Jag hoppas att Moa lyckas bära upp det numret på ett värdigt sätt under säsongen, men det tror jag nog att hon kommer att göra.

Det var kul att få se laget briljera och jag kommer fortsätta följa er i vår, sommar och höst. Fast då från en helt annan vinkel, nämligen den vinkel man får när man sitter framför skolbänken uppe i Stockholm. Den som känner sig manad att räkna ut vilken (syn)vinkel det blir kan ju delge mig resultatet ;)

#15

(eller nej, just det, det numret har ju Moa numera... Men ni vet vem det är i alla fall ;) )