Sista matchen
Det kan låta klyschigt men när jag vaknade upp i lördags morse hade jag en härlig känsla i kroppen. Visst var jag nervös, det hade jag varit sen helgen innan då jag fick reda på att jag skulle få vara med i truppen. Men jag var sådär lagom nervös, som man ska vara när det gäller viktiga grejer. Och den här dagen var det viktiga grejer på gång, det kan man lugnt säga...
Det låg dimma i luften när jag kom till samlingen på Borovallen, som om vädergudarna där uppe kände av vilken laddad stämning det var. Alla förstod allvaret i vad som skulle hända idag, men det betyder ju inte att vi satt alldeles tysta och allvarsamma i bussen på vägen till Lörby, nej, det var som vanligt en väldigt munter stämning.
När vi kommit en bit på vägen kom Jack och Janne till den bakre delen av bussen där alla vi spelare satt och skulle ha förhör med oss. Det visade sig att alla spelare hade fått en hemläxa: att läsa gemensamma affirmationer för laget samt att komma på några egna. Jag har nog aldrig varit sämre förberedd inför någon läxa (men det kan i och för sig bero på att jag inte visste om den). Men som tur var klarade jag mig undan med betyget godkänt ändå tror jag.
Vi var framme väldigt tidigt och det gjorde ju bara att man blev mer nervös men jag lyckades ändå hålla nerverna i schack. Matchen vägde lite fram och tillbaka men det kändes ändå som om vi hade det största övertaget på grund av vår vilja och aldrig sinande kämpaglöd. Matchen slutade 2-1 som de flesta vet och lyckan som uppstod när det stod klart att vi var klara för ännu ett år i tvåan är obeskrivlig. Vi gjorde vågen för publiken, vi gjorde även sälen i det torra gräset (ingen höjdare precis), det sprutades champagne och vi fick blommor. Allt kändes som en repris från förra året, det var bara guldhattarna som fattades. Det kändes så otroligt bra och man var så stolt över sitt lag, tillsammans hade vi klarat av det.
Jag är så glad över att jag har fått vara en del av det härliga gänget som ni är. Spelare har kommit och spelare har försvunnit under de fyra år som jag har spelat i damlaget och jag har älskat att spela med var och en av er. Jag är så tacksam för att jag har fått chansen att vara med och spela hela säsongen ut och ett bättre avslut än det här hade jag aldrig kunnat tänka mig. Jag hoppas och tror att ni kommer att fortsätta nå framgångar och jag kommer sakna att vara en del av det underbara lag som ni är.
Ni är bäst, glöm aldrig det.
#15
Det låg dimma i luften när jag kom till samlingen på Borovallen, som om vädergudarna där uppe kände av vilken laddad stämning det var. Alla förstod allvaret i vad som skulle hända idag, men det betyder ju inte att vi satt alldeles tysta och allvarsamma i bussen på vägen till Lörby, nej, det var som vanligt en väldigt munter stämning.
När vi kommit en bit på vägen kom Jack och Janne till den bakre delen av bussen där alla vi spelare satt och skulle ha förhör med oss. Det visade sig att alla spelare hade fått en hemläxa: att läsa gemensamma affirmationer för laget samt att komma på några egna. Jag har nog aldrig varit sämre förberedd inför någon läxa (men det kan i och för sig bero på att jag inte visste om den). Men som tur var klarade jag mig undan med betyget godkänt ändå tror jag.
Vi var framme väldigt tidigt och det gjorde ju bara att man blev mer nervös men jag lyckades ändå hålla nerverna i schack. Matchen vägde lite fram och tillbaka men det kändes ändå som om vi hade det största övertaget på grund av vår vilja och aldrig sinande kämpaglöd. Matchen slutade 2-1 som de flesta vet och lyckan som uppstod när det stod klart att vi var klara för ännu ett år i tvåan är obeskrivlig. Vi gjorde vågen för publiken, vi gjorde även sälen i det torra gräset (ingen höjdare precis), det sprutades champagne och vi fick blommor. Allt kändes som en repris från förra året, det var bara guldhattarna som fattades. Det kändes så otroligt bra och man var så stolt över sitt lag, tillsammans hade vi klarat av det.
Jag är så glad över att jag har fått vara en del av det härliga gänget som ni är. Spelare har kommit och spelare har försvunnit under de fyra år som jag har spelat i damlaget och jag har älskat att spela med var och en av er. Jag är så tacksam för att jag har fått chansen att vara med och spela hela säsongen ut och ett bättre avslut än det här hade jag aldrig kunnat tänka mig. Jag hoppas och tror att ni kommer att fortsätta nå framgångar och jag kommer sakna att vara en del av det underbara lag som ni är.
Ni är bäst, glöm aldrig det.
#15
Kommentarer
Trackback
