Life in LA

Det var en helt vanlig dag, trodde alla! Men det skulle förändra allas liv helt fullkomligt....




Lif skulle iväg på en resa till Spanien som avslutningsresa och fira segern och så vidare. Det skulle bli ett sant nöje att åka bort och njuta av varandras torra sällskap. Under flygplansresan så beställde tränarna in kaffe, det tjattrade på i timtal för vad kaffe gör med en ska vi inte tala om.
Jonna pep och skrek till ett antal gånger kanske för att planet hoppade lite....Men hon hade ju nalle björn tillgodo.
Jullan försökte se om hon kunde se effieltornet från sin fönsterplats och hon sa att hon hade sett det det!!!! En liten gnutta av toppen hade hon sett och hennes resa var fullbordad och lugnt kunde hon somna in i drömmarnas värld. Moa sa att man inte kunde se det med blotta ögat då hon hade fått något i ögat och tillade att hon gillar franska män med baskers och nutella!


Resan gick fint vidare och Peppe sa att i Barcelona skulle han visa allt han visste och staden kunde erbjuda, synd bara att vi inte skulle just till Barcelona....Ännu ett snedsteg av Sir Peppe. Synd att missa sin chans att briljera men han satte genast igång att googla allt om Marid, eller hette det Madrid för Marid hittade han ingen information om och han struntade i det hela och fortsatta att studera sin samba....Bäst att hålla sig till det man "kan"....

Majsan plingade till i det exklusiva plastmuggsglaset som flygplanspersonalen erbjöd och ville bara tacka alla för en underbart väl genomförd säsong..Hon sa att hon har utvecklats enormt som person under åren som gått i Lif och utan Lif vore hon bara en liten liten flicka som inte skulle ha alla hästar hemma....VIlket alla givetvis höll med om men var tvugna att hålla masken och säga att alla hästar var definitiv hemma i stallet! Många bra passningar, fina lagkamrater, gäsp, bra tränare, gäsp....Allas ögon tårades, trodde Majsan, (gäsp) Bravo!

Hanna Albinsson ville inte vara sämre och stod och tjatade i en och en halv timme och då resan borde varit slut vid det här laget???? Något stod inte rätt till!


Ut genom fönstret såg det disigt ut och mörkt. Regnet piskade ner och något oroväckande smög sig på oss alla....En kuslig vind ryste genom allas kroppar och nallen björn kramades extra hårt i den stunden. Julia sov dock gott ej medvetandes om vad som väntade.
 
Jack lugnade alla med att allt stod i sin ordning och sa att jag kan minsann framstupasido läge ifall faran skulle vara framme. Ja men skönt att veta att han kan rädda oss från torra skämt med det!

 Plötsligt kom det fram ett meddelande i högtalarna där flygvärninnan Rut sade med allvarlig och tydlig röst: Hör upp allesammans, detta är inget att vara rädd för så grips inte av panik vi kommer att behöva nödlanda, piloten har supit sig full för frugan har lämnat honom och hans wingman är bara lärling och jaa jag är väl bara en vanlig tjej från en småstad antar jag....För er säkerhet ber vi er därför att ta flytvästarna och hoppa ut genom nödutgångarna och försöka hitta torr land. Vi hoppas ni har njutit av resan och att ni reser med oss redan nästa gång. Vi skulle ha bett er fylla i en enkät men eftersom tiden inte räcker till så hoppas vi få se er igen för en ny chans till undersökningen. For you english speaking, I hope you all had a nice flight! Hope to see you soon, please jump out off the plan.



Fortsättning följer....