Life in LA

Kära dagbok...
Ikväll va det egentligen träning i Landsbro, löpning och styrka men jag valde att åka in till Vetlanda och ta en test på hur det kändes att springa igen, så jag valde en runda som visade sig vara 3,5km...Perfekt, Like a glow=)!
Jag sprang iväg med Adam Tensta i lurarna, inte ordagrant men ialla fall.... Allt kändes bra, jag kände mig lätt och jävligt positiv...Under dom första 500 metrarna hann jag fundera på mycket, känslan av total tillfredställelse infann sig.. Ja ni vet den där känslan när man känner att man är så himla stark...Jag kände att jag skulle kunna fixa fred på jorden, att det va jag som skrev Michael Jacksons "Beat it" och att jag stolt och vacker alltid körde runt i en sprillans Bentley... Lyckan va total, jag va starkast i världen...
             
....strax efter att Bentleyn hade passerat min hjärna blev jag påmind om vilken dålig kondition jag egentligen har... Jag fick göra ett stopp... När jag sen skulle börja springa igen kom verkligheten ifatt mig, den sprang till och med om mig..FAN!! Jag kör runt i min sletna Passat -00, kan på min höjd sjunga hela "Brittas fitta" på fyllan och det enda fredsavtal jag gjort på denna jord är att jag lovat Robin att inte tapetsera om i sovrummet på 10 år när jag valde tapet nu i höstas...
Det blev en on and off löprunda men jag va glad att ens kommit på tanken att försöka... Imorn lär jag känna av att jag har innanlår, dom har haft en lång offperiod nu. Även skinkorna lär få visa färg imorgon...fan va röven dallrar från sida till sida. Hoppade till en gång för jag trodde nån sprang förbi mig och daska till mig i sidan av rumpan men det visa sig att all tyngd låg på den sidan för stunden...Känns lite som Donatella Versaces röv faktiskt (och den hade jag mardrömmar om som höggravid!!!)
                                          
                                           Snälla låt mig slippa denna misär....( se ovan)

/Hej då dagboken
Pink Princess