Habomatchen
Ännu en vinst blev det för vårt a-lag när vi idag gästade Habo. Seriefinal kan göra vem som helst nervös men slutligen blev resultatet 3-2, en rättvis vinst.
Matchen hade knappt kommit igång innan den blev avbruten. Från sidan hörde man Habos tränare påkalla domarens uppmärksamhet: "Hallå! Hallå! Det här går inte!" Förvirrade kollade vi runtomkring och försökte komma på vad det var som inte gick. Tillslut fick vi klarhet i det, att våra tröjor var alldeles för lika varandra bakifrån. En het diskussion uppstod mellan vår tränare och deras. Enligt vår tränare kunde vi inte ta på oss västar för "det är ju ingen jävla träning!". Allvarligt talat sket vi i vad vi spelade i så länge det skyler det viktigaste. Det slutade med att deras tränare ilsket kastade åt oss en bag med röda långarmade tröjor. Behöver jag säga att vi bar upp dem med bravur, kanske till och med snyggare än Habo någonsin gjort eller någonsin kommer att göra?
Jag är ingen mästare på att ge matchreferat, men så mycket kan jag i alla fall säga att vår första halvlek var lite knackig. Ett ledningsmål lyckades vi i alla fall få till genom Hanna, förlåt, jag menar Mathilda! Efter att Ellen varit lite het på gröten gick frisparken om och Mathilda norpade åt sig målet istället. Men inga hard feelings från Hanna. Hoppas jag...
Andra halvlek tog vi tag i det lite mer och Matilda sköt in både tvåan och trean. Inte ett äkta hattrick, men man kan ju inte få allt här i livet... Lite avslappnat blev det på slutet då Habo fick sätta två mål, men ett tredje hann de inte med, som tur var!
Frida hade kanonräddning efter kanonräddning och räddade oss i många lägen. Hon blev även utsedd till matchens lirare i vårt lag och fick en blombukett som pris. Mathilda fick ett extrapris i form av en maxibag med riesen som hon generöst bjöd runt i laget. Vissa spelare var lite mer sugna än andra och försökte smussla med sig hela påsen hem, men då sa Mathilda till på skarpen ;)
Malin och Kajsa tävlade om vem som kunde vara katigast i omklädningsrummet. Kajsa fick till en träff med sin kommentar: "Tut. Tack." Men Malin lyckades komma igen på slutet och vi får nog ge segern åt henne.
I bussen på vägen hem blev det allsång i en del av bussen. Längst bak befann sig 4-5 st lite mer kultiverade personer (åtminstone trodde de det) med näsorna begravda i böcker.
Och ännu återstår den stora frågan, vem är jag som skriver? Det kanske ni får veta snart, hihihi ;)
/Z
Matchen hade knappt kommit igång innan den blev avbruten. Från sidan hörde man Habos tränare påkalla domarens uppmärksamhet: "Hallå! Hallå! Det här går inte!" Förvirrade kollade vi runtomkring och försökte komma på vad det var som inte gick. Tillslut fick vi klarhet i det, att våra tröjor var alldeles för lika varandra bakifrån. En het diskussion uppstod mellan vår tränare och deras. Enligt vår tränare kunde vi inte ta på oss västar för "det är ju ingen jävla träning!". Allvarligt talat sket vi i vad vi spelade i så länge det skyler det viktigaste. Det slutade med att deras tränare ilsket kastade åt oss en bag med röda långarmade tröjor. Behöver jag säga att vi bar upp dem med bravur, kanske till och med snyggare än Habo någonsin gjort eller någonsin kommer att göra?
Jag är ingen mästare på att ge matchreferat, men så mycket kan jag i alla fall säga att vår första halvlek var lite knackig. Ett ledningsmål lyckades vi i alla fall få till genom Hanna, förlåt, jag menar Mathilda! Efter att Ellen varit lite het på gröten gick frisparken om och Mathilda norpade åt sig målet istället. Men inga hard feelings från Hanna. Hoppas jag...
Andra halvlek tog vi tag i det lite mer och Matilda sköt in både tvåan och trean. Inte ett äkta hattrick, men man kan ju inte få allt här i livet... Lite avslappnat blev det på slutet då Habo fick sätta två mål, men ett tredje hann de inte med, som tur var!
Frida hade kanonräddning efter kanonräddning och räddade oss i många lägen. Hon blev även utsedd till matchens lirare i vårt lag och fick en blombukett som pris. Mathilda fick ett extrapris i form av en maxibag med riesen som hon generöst bjöd runt i laget. Vissa spelare var lite mer sugna än andra och försökte smussla med sig hela påsen hem, men då sa Mathilda till på skarpen ;)
Malin och Kajsa tävlade om vem som kunde vara katigast i omklädningsrummet. Kajsa fick till en träff med sin kommentar: "Tut. Tack." Men Malin lyckades komma igen på slutet och vi får nog ge segern åt henne.
I bussen på vägen hem blev det allsång i en del av bussen. Längst bak befann sig 4-5 st lite mer kultiverade personer (åtminstone trodde de det) med näsorna begravda i böcker.
Och ännu återstår den stora frågan, vem är jag som skriver? Det kanske ni får veta snart, hihihi ;)
/Z
Kommentarer
Trackback
