Life in LA

Den här veckan har vi äntligen börjat träna på riktigt gräs! Inget ont om Heds, men det finns knappt något som slår känslan av att spela fotboll på en riktigt fin naturgräsplan. Dock har vi inte fått gå på Borovallen än, utan vi håller till på B-planen borta vid ishallen.

Den planen är allt annat än en "riktigt fin naturgräsplan". Någon tyckte att den liknade en åker, någon annan sa savann. Nåja, vi ska väl i alla fall vara nöjda så länge ingen associerar till ordet "öken" när de ser vår B-plan.

Om man vill se det från den ljusa sidan kan man ju även tänka att alla grästuvor och ojämnheter är perfekta ursäkter att skylla eventuella felpass och skott som går åt helt fel håll på.

Vid städningen i lördags passade vi på att möblera om lite i omklädningsrummet. Eller ja, "möblera om" kanske var att ta i. Vi flyttade stereon, det var vår ommöblering. Nu står den vid platsen där Eva brukar sitta, vilket har gjort att hon utnämnt sig själv till lagets DJ...

Låt oss säga såhär: Att flytta stereon dit var inte det bästa beslutet vi tagit...
Alla har vi olika smak, men det är tur att vi tycker om varandra ändå!

För kanske första gången den här säsongen, så var det inte mest folk på torsdagsträningen. Det berodde antagligen på att många var osäkra på om det skulle bli något fika den här torsdagen. Linea och Nella hade ansvaret för den här veckan, men meddelade under onsdagsträningen att ingen av dem kunde träna på torsdagen. Det rådde lite smått panik i laget där ett tag innan Emelie Koch kom som en räddande ängel och meddelade att hon fixat fika i syrrans ställe.

I helgen väntar träningsläger på hemmaplan. Ingen vet något om vad som kommer hända mer än de träningstider vi fått. Lördagens aktiviteter är helt okända och efter träningen spekulerades det hejvilt om vad för äventyr det kunde vara. Det var alltifrån att vi skulle åka och kolla på någon allsvensk match till att vi skulle till Korsberga och spela äventyrsgolf.

Ingen vet, mer än ledarna.
Framtiden får utvisa helt enkelt.

Tiden går fort och det hinner hända mycket på en vecka!
Förra måndagen, på annandagen, spelade vi träningsmatch borta mot Vimmerby. I vanliga fall brukar det nästintill vara stormvarning på den planen, men dagen till ära var det strålande sol och nästan helt vindstilla. Vi fick lite sommarfeeling och det var många underställ som rykte den dagen. De våghalsiga körde på helt bara armar och ben medan de lite försiktiga behöll underställ åtminstone på armarna.

Matchen sen då...gick väl inte riktigt som vi tänkt oss. Det rann iväg lite och siffrorna 6-0 var lite missvisande för hur matchen hade sett ut.

Om lite mindre än två veckor spelar vi seriepremiär mot... ja just det: Vimmerby. Det är aldrig kul att förlora, inte ens om det är en träningsmatch. Men om vi väljer att se det såhär istället:

Kanske kan de lite för stora siffrorna i träningsmatchen leda till att Vimmerby underskattar oss nästa gång vi möts. Och kanske ger det då oss ett mentalt övertag redan innan matchstart och kanske gör det då att vi vinner seriematchen?

Om det skulle bli så - då kan vi nog ta en svidande förlust mot dem på försäsongen.

På tisdagsträningen på Heds hade vi finbesök av ingen mindre än den forna LIF-skyttedrottningen Jullan. Som den äkta stjärnan hon är gled hon in på träningen i proffsiga kläder från hennes nya klubb uppe i Stockholm. Om hon kunde leva upp till den proffsiga outfiten? Jadå, inte minst i den avslutande skottövningen. 15 mål på 7 minuter var vi tvungna att klara tillsammans för att slippa göra 100 repetitioner av valfria styrkeövningar. Vi klarade det, mycket tack vare Stockholms-proffset.

I onsdags hade vi ett annat finbesök, nämligen från Sandra som körde riktigt hårt med oss på fysen. Intervaller på B-plan och därefter gick vi in för att köra styrka. Det var lite annorlunda styrkeövningar, man jobbade tillsammans 2 och 2. Det blev mycket hängande och sittande på varandra, så var man smart så såg man till att para ihop sig med någon som var mindre än en själv. (Mindre kul för den "lätta" personen i paret dock, men men).

I lördags var det städdag på Borovallen. Vi damlagsspelare (6 tappra själar) skötte inomhusstädningen, medan ledare, föräldrar och ungdomsledare tog hand om det utvändiga. Höjdpunkterna på dagen var helt klart fikapausen med Lilieqwisths havrekakor och när vi städade kiosken och hittade gammalt överblivet godis.

Nu är vi inne i en ny träningsvecka, första veckan på riktigt gräs! Snart är det seriepremiär, men innan dess ska vi hinna med ett träningsläger, träningar och en och annan träningsmatch.

Hörs i veckan!

Det känns som om rubriken här ovan är ett ord som använts flitigt på den här bloggen de senaste inläggen. Utan att det för den skull blivit någon nystart. Tappra försök har gjorts om och om igen, för att sen bara rinna ut i sanden. Men skam den som ger sig! Ny säsong, nytt försök. Och den här gången ska vi verkligen försöka hålla bloggen hyfsat uppdaterad under HELA säsongen.

(Och skulle vi inte lyckas med det den här gången heller så vet ni ju att ni kan följa oss på Instagram: Landsbroifdam eller Twitter: LandsbroIF istället)

För den som missat det så åkte vi tyvärr ur division 1 förra säsongen och som grädde på moset fick vi även den ärofyllda utmärkelsen "Årets flopp" när Vetlanda-Posten listade det gångna fotbollsåret. Men vi är inte de som gräver ner oss för det. Nu kan det ju bara bli bättre!
(Det bör dock också nämnas att vi hade två duktiga spelare nominerade av VP i kategorierna Årets mittfältare respektive Årets talang, nämligen Elin Bexell (vår backklippa) och Emilie DK).

Men nog om det förflutna, nu går vi på vad som händer just nu istället. Vi har bland annat fått en hel del nytt i tränarstaben i år (närmare presentation av dem kommer förhoppningsvis lite senare).
Den här veckan har vi kört på som vanligt med fysträning måndag och onsdag och fotboll på Heds tisdag och torsdag.
Det har blivit en hel del löpande runtom i Landsbro de senaste månaderna. I början av året sprang vi bara runt runt, samma runda i en evighet kändes det som. Det är ett under att vi inte blev alldeles snurriga. Men nu när vintern är över och skidspåren smält bort har vi istället börjat köra löpträning borta på elljusspåret vid Parken. Där verkar det som om tränarna hittat de backigaste rundorna i hela skogen för det är ett himla farande upp och ner. Det är nästan så man börjar sakna att springa runt varv efter varv, för där var det åtminstone plan mark... 

Onsdagens träning var lite speciell, fysen inomhus höll nämligen Matilda i. Men hon verkar ha glömt vad det är för sport vi håller på med för när hon förklarade övningarna i hennes pass berättade hon att det var anpassat för simmare. Hon kanske har jobbat lite för länge på Medley...
Så om man som fotbollsspelare tyckte att det var skitjobbigt så beror det alltså inte på att man är dåligt tränad eller så, bara att det var fel sport helt enkelt.

En sak man märker under en träningsvecka är att antalet spelare på träningarna alltid är som störst på torsdagar. Anledningen till det? Det traditionella torsdagsfikat så klart! Den här veckan var det Elin och Lilieqwisth som höll i fikat och det var de som började så ambitiöst i början av säsongen. I år skulle vi göra det annorlunda, det skulle bli nyttigare torsdagsfika. Fruktsallad, vaniljkvarg, knäckebröd och ägg bjöds det på denna första gång för säsongen. Det instagrammades och twittrades och våra följare blev mäkta imponerade. Men vårt nyttiga initiativ höll sig bara en eller två veckor och sen var vi tillbaka i våra gamla hjulspår igen. Onyttiga sockerbomber till kakor och köpebrödet innehållandes nästan bara vitt mjöl. Vi gjorde ett försök, men det kan vara svårt att bryta ovanor. Fast när det gäller onyttigt torsdagsfika så tror jag nog att det är en ovana vi kan leva med.

Avslutningsvis vill vi i LIF önska er en riktigt glad påsk! Så hörs vi snart här igen. (Förhoppningsvis).

#15