Resan mot Smedby påbörjades lite efter klockan två från Borovallen med 10 laddade tjejer i bussen. I Vetlanda hämtades Anna Sjö och Jennifer upp och när Chris och Anna F hoppat på i Eksjö var dagens trupp fulltalig och bussen fortsatte rulla mot den lilla orten vid Norrköping.
Det var en lång bussresa och det blev ett stopp på vägen i Mjölby för att äta. Men det var inte bara vi som var sugna på mackor, innan man hunnit ta sin första tugga hade det samlats en hel drös med fåglar. De stod avvaktande på parkeringen och stirrade på oss (eller snarare maten vi åt) och lyfte då och då från marken för att cirkulera runt oss likt gamar kring ett dött djur i öknen. Någon i laget tyckte det var en bra idé att kasta ost mot fåglarna och jag kan hålla med om att det var en bra idé för stunden för det fick alla fåglar att jaga den "lyckosamma" fågeln som fått tag på osten och höll dem borta från oss ett tag. Men det dröjde inte lång stund innan de var tillbaka igen.
Påpassligt nog hade bussen stannat precis utanför en godisaffär med 500 sorters godis, så innan vi for vidare passade många på att köpa med sig en påse att äta sen på vägen hem. Nackdelen med att ha så många sorter att välja på är att det lätt blir en hel del godis, även om man försöker välja ut sina favoriter och bara ta några enstaka av varje sort. Särskilt om man råkar ha många favoriter...
Vi var på plats ganska tidigt och man hade en del tid på sig att spana in planen och omgivningen innan det var dags att byta om och ha matchgenomgång.
Uppvärmningen drog igång med en ovanligt bra kickring (eller så är det jag som varit borta för länge och glömt hur bra alla är) och efter det började vi springa. Malin drog på ett så rasande tempo i början att man nästan kunnat tro att det var en superspeedad duracellkanin i täten. Men tempot blev mer humant och uppvärmningen fortskred som vanligt.
Matchreferat är inte min grej men vad man ändå kan konstatera är att vi började ganska så värdelöst men lyfte oss lite i andra i alla fall. De fick hål på oss både en och två gånger ganska snabbt och lyckades även göra ett mål från en sjuk vinkel vid vår kortlinje. Ett once-in-a-life-time-mål kändes det som, bara tråkigt att det var vi som drabbades av det.
Men som sagt, i andra halvlek lyfte vi och Tilda krigade in ett mål efter ett tidigt inlägg från höger.
Nu laddar vi om tills på fredag då vi ska tömma oss på allt när Mariebo gästar Borovallen i sista matchen innan uppehållet. Precis som förra säsongen när vi tog emot dem där ska vi visa att vi är att räkna med. Då vann vi med 4-2 efter att ha legat under med 0-2. Ingenting är omöjligt.
Vi har inget att förlora och allt att vinna.
#11
Efter ännu ett läsår på nordligare breddgrader var man nu tillbaka i de småländska skogarna och metropolen Landsbro för att träna med LIF över sommaren. Lite nervös var man allt, som om man skulle börja i ett helt nytt lag, men bara minuten efter att man anlänt till Borovallen blev man varmt välkomnad och allt kändes precis som förr.
Helt och hållet som förr var det väl kanske inte riktigt, det var en del nya bekantskaper för mig som inte varit med tidigare under året och tränat, men det var lika kul att se dessa nya ansikten som det var att träffa alla andra saknade personer i laget.
Något som jag dock kanske inte saknat lika mycket är den lite jobbigare träningen som kommer varje vecka… I tisdags var det mycket fokus på kondition med intervaller av olika slag och så styrka på slutet. Vi avslutade med 3x1 min planka och eftersom mina magrutor är obefintliga för tillfället så var det ingen höjdare. Vad som däremot var höjt i luften var rumporna på nästan alla oss spelare när vi gjorde plankan, hela tiden fick vi höra det. Vissa lydde tränarnas råd och blev mer raka i kroppen (vilket gör det jobbigare) medan andra skyllde på att de hade så stor rumpa att de inte kunde sänka den mer (och fick då fortsätta ha det lite lättare). Jag måste säga att det var ett ganska bra knep att skylla på att man har stor rumpa, det skulle platsa bra in på listan med ”träningshjälp”.
(Vilken ni kan se här: http://lifeinla.blogg.se/2011/february/overlevnadsguide-hur-man-overlever-en-jobbig.html )
Jag fruktade att jag skulle ha mördarträningsvärk dagen efter, men den blev tack och lov inte så farlig som jag trott. Däremot var jag otroligt seg i benen och kroppen efter all konditionsträning och det var nog tur att det var ett par dagar tills nästa träning så att man hann vila upp sig lite.
Torsdagsträningen flyttades till söndag förmiddag och när man kom till Borovallen såg det ut som om man missat en riktig brakfest kvällen innan. Ett svart partytält var uppställt och inuti luktade det väl inte alltför gott skulle man kunna säga. Det var inte bara alkohol som var kvarlämnat utan även bland annat godis, solglasögon, skor och en dator. Man fick verkligen se kleptomanerna komma fram i laget för det tog inte lång stund innan tältet länsades på godiset som fanns kvar sen gårdagen.
Imorgon är det seriematch för div 1-laget igen, på hemmaplanen Borovallen. Jag ska dit och kolla och hoppas på en underhållande match. Eller mest hoppas jag på seger förstås, men det vet jag att det kommer bli!
/Zlatanlover
