"och jag kommer alltid brinna lite extra för er, för ni är något alldeles extra"

som "lägga skorna på hyllan" spelare vill jag nu dela med mig av känslan att lämna Världens bästa lag, Landsbro IF.


jag kände redan igår på morgonen hur det värkte lite smått i mitt hjärta. jag sa till mattias att jag inte ville åka på årsfesten för jag visste att det skulle bli det sista med LIF för min del. något jag egentligen inte ville uppleva. men så vände han på min känsla till något positivt när han sa: vad glad att du får det här sista med LIF.
mina tankar började snurra och jag insåg hur klok han faktiskt var & hur kloka dom orden var. tänk om jag inte hade fått uppleva årsfesten med landets bästa fotbollsbrudar. dagen gick och jag började göra mig i ordning, smink, hår, kläder och sånt där ni vet. klockan slog kvart över fyra och jag tog bilen och rullade mot sävsjö för att plocka upp Ellen. På vägen började jag först med att sjunga med i vartenda låt på rockklassikern, hur jag nu kunde varje låt där är en annan femma. i vilket fall så kom det någon mening i en låt som gjorde att jag tystande, nu minns jag inte meningen men den fick mig att börja prata med mig själv, olika saker jag skulle vilja ställa mig upp och säga till spelarna på årsfest. men efter bara fem minuter insåg jag att det var lika bra att lägga ner det för det blir inget bra. det bästa är alltid att prata från hjärtat och jag bestämde mig för att göra det...om jag nu skulle våga ställa mig upp och göra det. som ni nu vet så blev det inget tal av mig, men när jag satt vid bordet och tänkte på det fylldes mina ögon med tårar och jag kände att jag inte skulle klara av det. därav anledningen till att jag inte fick säga några ord om Landsbro IF damlag.


Som ni förstår så är det en hemsk känsla att inte få spela med tjejerna längre, eller få och få. jag får ju men jag har valt att inte göra det kommande säsong. faktum är att jag valt att inte spela överhuvudtaget (som läget ser ut nu iaf.)
jag skulle helst vilja möta varje spelare och berätta för dom hur speciella dom är, men eftersom det aldrig finns tillfälle för det så får det bli ett uttalande från mig till alla individer på en gång.
Man skulle kunna beskriva Borovallen och tjejerna med massor av ord, men jag väljer att använda ordet GLÄDJE. 
Glädjen jag har känt varje gång jag ska åka på träning, match, lagfest osv är enorm. mitt hjärta har rusat lite varje gång och det har spridit sig en enorm lycka i hela kroppen. man är alltid välkommen.
damlaget är ett fantastiskt lag som jag önskar att alla borde få ta del av på ett eller annat sätt. alla borde få uppleva glädjen i LIF.
Mina minnen med er är dom bästa, minnet av mottagandet jag fick när jag var ny, minnet av varje träning som vi genomförde på fenomenala sätt, minnet av slutsignalen när vi var klara för division två osv..


Mitt år började med en motgång, men en motgång som växte mig starkare än någonsin, mentalt stark. och om alla hade dom lagkompisarna jag har haft så skulle varenda kotte klara av att rehabilitera i 7 månaders tid.
tack för all stöttning!


Året 2011 har fyllts av motgångar för DIV 2 laget - men som spelare och tränare redde ut på ett magiskt sett och höll sig kvar i division 2.
B-laget har gått från klarhet till klarhet. segrat i nästan varje match och klättrat i tabellen och slutat som segrare. på ett sjukt snyggt sätt.
man kan ju inte annat än att vara stolt.

och stolt är precis det jag kommer att fortsätta vara.
stolt över att ha fått ha på mig Landsbros dräkt under två års tid.
stolt över att ha fått chansen att vara en del av detta underbara gäng.
stolt över varje individs prestation.
stolt över att lägga skorna på hyllan som segrare.


för mig är ni vinnare, alltid, oavsett vad
för mig är ni stjärnor, alltid, oavsett vad
för mig är ni lycka och glädje, alltid, oavsett vad


och jag kommer alltid brinna lite extra för er, för ni är något alldeles extra


tack för allt tjejer
jag önskar er ett stort lycka till kommande säsong, jag tror på er och jag vet att ni tror på er själva och varandra
ni är grymma!

# Zara


RSS 2.0